Det är i boken The Corporation: Russia and the KGB in the Age of President Putin som historikern Yuri Felshtinsky skriver om hur Samaranch skickades till Moska som spansk ambassadör i slutet på sjuttiotalet. Genom sitt varma intresse för ryska antikviteter tilldrog han sig underättelsetjänstens intresse – de sovjetiska lagarna förbjöd att kulturföremål transporterades ut ur landet. Men vad som därefter hände är mer dunkelt. Felshtinsky hävdar att Samaranch värvades som hemlig agent med hjälp av hot om att hans diplomatiska karriär skulle saboteras om det framkom att han brutit mot sovjetisk lag genom att ”smuggla ut” antika föremål. Och att Samaranch skötte sitt nya arbete så väl att han sedermera stöttades av KGB i sin kamp för att bli IOK-president.

I en ny bok, KGB plays chess uppdaterar Felshtisnky anklagelserna – denna gång med hjälp av en gammal officer, överstelöjtnant Vladimir Popov, som påstår sig ha haft ansvar för hundratals sportspioner – varav Samaranch bara var en enda.

Att KGB stöttade Samaranch som IOK-ordförande och till och med uppmuntrade delegater från andra länder att rösta in spanjoren är tveklöst ett faktum. Men om anklagelserna om ytterligare samröre är riktiga kan de få allvarliga implikationer.

Samaranch satt som IOK-ordförande i 21 år, från 1980 till 2001, och har av sin efterträdare Jacques Rogge valts till hedersordförande på livstid. Om det visar sig att han blev ordförande genom oklara metoder kastar det en mycket lång skugga.

Samaranch var även inblandad när Putins Ryssland för två år sedan tilldelades vinter-OS i staden Sotji – ett mycket kontroversiellt beslut.

Juan Antonio Samaranch själv har inte svarat på anklagelserna. IOK har avfärdat boken som ”rena spekulationer.”