I dag, den 24 oktober, är det FN-dagen. Det uppmärksammar Armémuseum med utställningen Fredssoldater som handlar om svenskt deltagande i FN-uppdrag. Museet har bland annat byggt upp miljöscener med dockor i naturlig storlek och det berättas om FN-soldatens varierande uppgifter, som Krigare, Spanare eller Hjälpare. Omkring 100 000 svenskar har sedan FN:s bildande 1945 deltagit i olika ”fredsbefrämjande insatser” i FN:s regi.

Problematiserar ni begreppet fredsbevarande styrkor?

– Ja, det kan man säga, berättar Anders Åborg, innehållsansvarig för utställningen. En ”fredssoldat” är ju en paradox. En soldat utbildas i att döda motståndare och en fredssoldat ska hindra andra soldater att döda. Det kommer fram i utställningen.

– Sedan finns problematiseringar som hänger ihop med det. Hur har insatserna fungerat? Ibland precis enligt planen och verkligen stoppat strider, som till exempel den första insatsen 1956 i Gaza. Andra, som vid folkmordet i Rwanda, fungerade inte alls.

2007 anklagades marockanska FN-soldater för omfattande sexuella övergrepp mot barn i Elfenbenskusten. Liknande har skett i Sudan och Haiti. Kommenterar utställningen de övergreppen eller andra som har skett i FN:s namn?

– På sätt och vis. I och för sig handlar utställningen om svenska fredssoldater och svenskar sköter sig bättre än många andra FN-länders soldater. Alla insatsstyrkor är ju egentligen en återspegling av den militärkultur som finns i respektive land. De svenska FN-soldaterna har väldigt gott rykte.

Vad beror det på?

– Man brukar säga att de har väldigt god kvalitet därför att de inte är yrkesmilitärer utan värnpliktiga i botten och kanske har ett civilt yrke. Och framför allt att de är frivilliga, det är inte 18–19-åringar som kommenderats dit. De svenska soldaterna brukar beskrivas som empatiska, nyfikna och kulturellt toleranta.

2004 beslutade den svenska regeringen att ta hem den svenska truppen i Kongo efter bara ett år på plats, vilket kritiserades starkt av bland andra Folkpartiet som kallade det ”ett svek mot Kongos befolkning”.

Förra året avslöjade SVT:s Uppdrag granskning att svenska FN-soldater 2003 under den aktuella insatsen, utan att ingripa, hade sett på när franska soldater torterade en ung man.

Det inträffade är dock en detalj i det historiska sammanhang som utställningen försöker greppa, menar Anders Åborg.

– Möjligen kommer det att nämnas i en audioguide som inte är färdig ännu. Men det tas inte upp specifikt.

Varför inte?

– Det har varit ett väldigt knivigt arbete att sovra och ta fram det som är väsentligt. Vi har försökt göra en balans mellan kritiska synpunkter och positiva. Det har också med proportioner att göra.

Utställningen koncentrerar sig istället på de lite längre insatserna, som Kongoinsatsen 1960–1964 och Cyperninsatsen som pågick i 28 år.

Men även nutiden får plats, även om utrymmet är begränsat. I dag deltar strax under 900 svenskar i fredsbevarande styrkor under FN-mandat och i ett ”aktuellt hörn” presenterar museet färsk information om läget i Afghanistan. Besökarna får se fordon, utrustning och vardagsföremål från såväl Afghanistan som Adenviken.

Det är politiskt brännande, men museet försöker hålla en neutral ton.

– Afghanistan kommenteras ganska sakligt och inte särskilt uttömmande, säger Anders Åborg. Det blir så i och med att utställningen ska dra över hela svepet med FN:s början.