På behandlingshemmet där jag arbetar säger de flesta att de mötte drogen när de var tretton år. Att de aningslöst klev rakt in. Det var enkelt, det var kul, det var spännande. De mötte något som hjälpte dem med allt det som var svårt. Pressen och oron försvann och blev oviktigt. För att sen naturligtvis bli ännu mer svårbemästrad i nyktert tillstånd. Ond cirkel. Litet barn.

De flesta missbrukare har alltså inte hanterat känslor sedan de var tretton. Men de har levt i något som ganska fort går över i lidande, dubbelliv, jagande, våld, brott, utanförskap, ångest, skam, kränkning och hot. Hur förtvivlat du än vill ur beroendet så lämnar drogen naturligtvis efter sig ett fullkomligt inre kaos som du inte har redskap att ta hand om. De flesta behöver alltså hjälp, drogfri miljö och behandling om de vill bryta ett liv i missbruk. Det har varit möjligt, om än svårt, att kämpa sig till en frivillig placering på ett behandlingshem.

Sverige har under många år arbetat upp en bredd av behandling med olika metoder över hela landet, många privata med eget vinstintresse men som alternativ till dessa även behandlings och utredningshem i stadens ägo.

Vårt ställe har efter många års erfarenhet utvecklats till att ha hela behandlingskjedjan under samma ”tak”. Motivation och utredning för dem som behöver arbeta upp ett självförtroende och få insikt i sitt problem innan behandling, kognitiv gruppbehandling, ett socialpedagogiskt program för praktik och så kallad utsluss. Många åker naturligtvis vidare i andra behandlingar beroende på vad deras utredning, uppdragsgivaren och de själva önskar. Lång erfarenhet, mycket kompetens, många vända livsöden och ett väldigt gott rykte hos missbrukarna har förvärvats under åren. Sverige har haft en restriktiv och ganska påkostad narkotikapolitik. Men Sverige har också låga statistiska siffror runt narkotikamissbruk jämfört med Europa. Speciellt tydligt vad gäller skolbarn.

Med en borglig regering har behandling av missbrukare en låg prioritet. Särskilt den i stadens egen regi. Tjänsten ska köpas in efter behov och tomma platser ska inte betalas av skattebetalarna. Det billigaste är att bli mindre restriktiv och låta staten dela ut Subutex utan behandling så går knarkekonomin ändå in i marknadssystemet. Ditt fria val. Ett val du gjort som trettonåring. Det är trettonåringar som blir narkomaner.

Jag läste en krönika i SvD angående Obamas sjukförsäkringssystem. Hur det är svårgenomfört i ett land där de som går och röstar vill ha kvar privatekonomin som ett värdemätningssystem.

”Jag älskar också tanken att du förtjänar din lön” skrev krönikören. Det är skillnad på att tjäna och förtjäna. Du förtjänar en högre lön. Du är mera värd.

Skatterna sänks för de rika. En fråga om människors olika värde.

Nu monteras narkomanvården i stadens regi ner under parollen låg beläggning. Stockholm köper inte längre tjänsten. Människor som vill ha behandling dör medan nya trettonåringar dövar känslan av lägre värde.