Chiboloya Queens är en fattig och ostrukturerad förening – kikar man närmare ser man att flickorna inte har matchande tröjor på sig – men spelarna och ledarna spelar inte bara för tre poäng.

– När jag säger att de inte har något så menar jag det verkligen. De flesta lagen här har inte ens en egen fotboll, och när de ska spela match tvingas de gå hela vägen till idrottsplatsen och därefter låna en fotboll, säger Rhoda Kafunda-Tembo, koordinator för Zambias damfotbollsliga.

Chiboloya är ett särskilt utsatt område dit inte ens Zambias poliskår eller narkotikabekämparna i landets Drug Enforcement Commission vågar sig. Detta trots att det ligger ett knappt stenkast från centrala Lusaka.

– Här i Chiboloya röker ungdomarna cannabis och dricker hembränt gin hela dagarna, utan att någon gör ett dugg åt det. Prostitution är utbrett, det är enda sättet för många unga kvinnor att klara livhanken, berättar Robert Mwiinga som bor i området.

Men för Siluwinge och hennes lagkamrater är fotbollsspelandet ett sätt att få tillgång till information om HIV och AIDS, och det stöd de behöver för att undvika sjukdomareller en oönskad graviditet.

Det ger också ett nytt självförtroende.

– När jag går ut skolan vill jag gärna bli sjuksköterska, säger Silungwe.

Hon har en lång väg kvar att gå. Hon är sexton år nu, och fortfarande kvar i åttonde klass.

– Det har inte varit lätt för mig, för min farbror som jag bor med vill inte ha mig kvar i huset. Varje gång han super skäller han på mig och säger att jag borde ge mig iväg och gifta mig, att jag är tillräckligt gammal för det, säger hon. Hennes mor och far dog när hon var fem.

Hon säger att hon inte har ett tillräckligt bra förhållande med sin faster och farbror för att kunna prata om hiv, menstruation eller graviditeter. Till slut var hon tvungen att vända sig till fotbollsklubben för att få hjälp.

Två gånger i veckan sätter sig de unga kvinnorna i hörnet av fotbollsplanen, efter sin träning, och diskuterar hiv, säkert sex, tidiga giftemål, och oönskade graviditeter. Damfotbollsligan har bestämt att varje lag måste ha förmyndare som fungerar som mentorer åt spelarna, och ger dem råd och stöttning.

– Vi lär också ut disciplin – att man kommer tidigt till träningen och går direkt hem efteråt. Att man skyddar sig vid sex och att man sköter sin kropp och har god hygien, säger Mazyola Nkhula, förmyndare för ett annat lag i Chibolya, Shalom Queens.

Hon har bland annat föreläst om vad man kan använda om man inte har råd att köpa hygienartiklar i butik.

Lagkaptenen för Shalom Queens berättar att livrädda unga kvinnor i Chiboloya ibland tvingas lämna nyfödda spädbarn på soptippar eller vid latriner. Kunskap om hur man undviker att hamna i sådana situationer knyter lagen samman.

– Vi lär oss inte bara hur man spelar fotboll, men hur vi kan skydda oss själva, säger Phiri, som är 17 år gammal.

Detta var affärsmannen Patrick Lubindas målsättning när han bildade Chibolya Queens. Han delar med sig så gott han kan av vinsten från sin lilla butik med laget, men han har inte resurser för att göra mer för laget. Dessutom är han coach, manager, och mentor.

– Vi har ungefär 20 flickor i laget, de flesta är föräldralösa som är för fattiga för att kunna gå i skolan längre, säger han.

– Om bara vi fick lite hjälp – inte pengar men kanske fotbollar, utrustning – då skulle vi kunna höja spelarnas moral ordentligt, säger Misheck Banda, som är coach för Shalom Queens. Han finansierar verksamheten med hjälp av inkomsterna från en liten privatskola han driver.

Zambia har över två miljoner föräldralösa barn vars föräldrar dött i aids. 750 000 av dem lever på gatan.