Drömmen om en spelfilm
Spänningen är påtaglig bland skådespelarna i Teater Blancas ensemble. Några oroar sig över sina repliker medan andra knäpper knappar, rättar till kläder och pratar och fnissar lite nervöst. Publiken är på plats och väntar spänt. Så hörs plötsligt ljudet av steg i salongen vid Österplan.
– Välkomna hit. Först spelar vi i 45 minuter sedan är det paus i 20. När vi har föreställning kvällstid brukar det finnas kaffe men jag vet inte riktigt hur det blir idag, säger skådespelaren Mikael Andersson lite frågande ut i mörkret tills någon svarar uppmuntrande. Därefter tillägger han:
– Glöm inte att stänga av era mobiltelefoner.
Så rullar genrepet och handlingen av Herr A´s pengar igång, ett teaterstycke fritt tolkat efter Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar.
Handlingen förs framåt av P-O Adolfsson som agerar berättare. Tempot är högt, scenbytena många - liksom skratten och gråten. Vi rör oss från den inledande scenen där brottet begås, lär sedan känna sonen som efter sin död påverkar de levande på ett högst påtagligt sätt - men då i egenskap av osalig ande.
Musiken är ständigt närvarande. Den anas eller pulserar, ramar in, ackompanjerar eller tar helt överhanden. Bildspråket är oerhört vackert och scenografin har skapats i samarbete med en konstnär.
Plötsligt skär en telefonsignal rätt genom en av scenerna.
– Ja, det är Magnus. Nej han står på scen, det går inte. Jaha, mmm, jaha, ja då får det gå fort. P-O, telefon till dig, säger teaterns konstnärlige ledare Magnus Dahlerus som står för manus och regi.
– Hallå. Ja, vi gör en fri tolkning av ert material. Ska vi skämmas? Jaha, adjö då. Det var Selma som ringde, hon klagade, förmedlar P-O Adolfsson.
Den förbryllade publiken skrattar och pjäsen fortsätter.
Replikerna som nu ingår i den fasta delen av teaterstycket började enligt Magnus Dahlerus som spontan improvisation. Något som enligt honom går igen i hela skapandeprocessen av de uppsättningar som görs vid Teater Blanca.
– Vi spånar fram scener och skruvar till pjäserna något jämfört med originaluppsättningarna. Sedan ändrar vi på dem om det visar sig att de inte funkar. Vi ser teater som en levande konstform, säger Magnus Dahlerus efter att ridån gått ner.
Rollfigurerna skapas utifrån de speciella förutsättningar och personligheter som var och en av teaterensemblens medlemmar besitter. De mer rutinerade skådespelarna får mer utrymme medan de helt nya börjar utan repliker och sedan ges röst när de själva är mogna för det.
Mikael Andersson har bara varit med vid några föreställningar men spelar flera mindre roller i Herr A´s pengar. Han glömmer ibland sina repliker medan han byter om men säger att han sedan minns dem så fort han står på scen.
– Vi vill att det ska vara jättebra. Att spela kvinna är roligt och inte svårt. Då är jag glad och lycklig och så. Men att vara presentatör är svårare. I dag glömde jag nog att berätta vad pjäsen hette, säger han.
Berit Karlsson har varit med i Teater Blanca i fyra år. Innan hon kom till teatern jobbade hon på en Vintergatan, en restaurang i Gottsunda där även berättaren P-O Adolfsson arbetade. När sedan verksamheten lades ned, kom de båda till teatern.
– Jag spelar tvätterska och servitris. Roligast är att servera öl, säger Berit Karlsson.
P-O Adolfsson började med dramaövningar redan 1964 och anser inte att den egna rollen är speciellt svår. Han har även skrivit en av texterna i pjäsen till en sång som han talsjunger i Leonard Cohen-stil tillsammans med Chatarina Oldermark som skriver musiken till teateruppsättningarna.
– Det är bara att gå in och spela, de brukar säga att jag är lika kall som ett isblock, tänker inte på det bara, säger han.
Under samtalet efter genrepet pratar vi om framtiden. Hur ser den ut? Vad väljer man att sätta upp nästa gång?
– Jag tycker att vi går ut med vår dröm, säger plötsligt Chatarina Oldermark, Drömmen om en film, och inte någon dokumentär, utan en spelfilm. Vi vill bara skita i vilka vi är och kunna fokusera på det konstnärliga.
De kvarvarande medlemmarna i ensemblen nickar instämmande. Uttalandet tänder som ett litet ljus i ögonen på de församlade.
- Det är inget vi kläckt på en kafferast utan vi är igång på allvar med ansökningar och behöver sponsorer, vi knackar på alla dörrar, säger Chatarina Oldermark.
