I 13 oljemålningar och en samling kritteckningar delar konstnären med sig av ett antal möten mellan människor och andra djur. Ibland smälter de samman och bildar nya identiteter. I den lilla oljemålningen Shine a light on me verkar en människovarelse ha sitt hem inuti en papegoja som genomlyses bakifrån.

I åtskilliga av bilderna har fåglar och grodor slagit sig ner och förefaller ha byggt bon på människors huvuden. Som långväga förfäder har de genom lager på lager av pigment färdats in i vår civilisations moderna myter för att stillsamt och fredligt påminna oss om att vi inte kan överleva utan dem.

Per Sångberg är befriande modig i sina färgval, febrigt rött samsas med lavendel och ockra. Men det blir aldrig disharmoniskt. Tvärtom är det en inbjudande värld man gärna kliver in i.

I sin kolorering och sitt sätt att arbeta med väl avgränsade färgfält kan man skönja ett släktskap med den amerikanske graffitikonstnären Jean-Michel Basquiat (1960-1988). I motivvalen och de många, många tunna lagren färg, som tycks vilja uppdatera historien ständigt, finns ekon av den franske naivisten Henri Rousseau (1844-1910). Innanför konturerna, till ringlande ormar och vakande vargar, som emellanåt ser ut att vara dragna av ett barn, ryms både verklighet och magi.

Det bästa med Sångbergs bilder är att de inte bara vill tala till betraktarna utan också lyssna på dem, med ugglans, och hundens och lodjurets överlägsna lyhördhet.