Vad många inte vet är att det inte bara är resebolagen som försökt påverka hur vi ska tillbringa vår semester, även staten har under hela 1900-talet försökt få oss att semestra på rätt sätt. Semestern skulle befrämja hälsan och ge oss en välbehövlig vila, så att vi kunde arbeta effektiv resten av året. Det var en anledning till att staten började engagera sig i en allmän semesterlagstiftning.

Den första riksdagsmotionen om allmän semester lades fram 1917 av några kommunister. De ville utreda frågan om en allmän semester för alla arbetare.

Men även andra krafter i samhället hade tagit upp frågan. De första diskussionerna kring en semesterlag handlade om att arbetarna riskerade att slita ut sig på fabrikerna, vilket indirekt hotade ”folkmaterialet”. För att inte riskera en framtida degeneration av folket menade man, borde arbetare tilldelas en tids vila.

Det dröjde dock ända till 1938 tills Sverige fick någon lagstadgad semester. En orsak till det var att arbetarrörelsen själv inte ansåg semester som en prioriterad fråga. Kampen för en reglerad och förkortat arbetstid prioriterades högre. Men en semesterlag var billigare att genomföra än kortare och reglerad arbetstid. Den 8 juni 1938 fick Sverige sin första semesterlag. Många grupper hade dock redan avtalat fram ett par veckors sommarsemester.

Staten med alla dess myndigheter menade i sin propaganda att semestern inte skulle användas till att ligga i solen och ha det skönt eller ännu värre till att supa. Nej, istället uppmanades arbetare att aktivera sig under semestern. Cykling och friluftsliv premierades. Det skulle vara friska och utvilade arbetare som kom tillbaka till fabrikerna.

Rädslan fanns hos staten och grupper i samhället att semestern skulle innebära superi och lathet. Därför menade utredare som presenterade förslaget om en två veckors lagstadgad semester att semestern borde lanseras tillsammans med upplysning om hur man bäst semestrade. Det viktiga, menade utredarna, var att aktivera sig under sin ledighet, och helst skulle det främja utvecklingen av såväl kropp som själ. Fritiden skulle med andra ord helst vara lika strikt reglerad som arbetet.

Tre veckors semester kom på 1950-talet, fyra veckors semester infördes på 1960-talet och fem veckor i slutet på 1970-talet. Under 1980- och 1990-talen hände inget, men så i början på 2000-talet fick vi två extra semesterdagar, sammanlagt 27 dagar, fast de togs tillbaka av den nuvarande regeringen.

Det finns i nuläget inga större krafter som driver frågan om längre semester. På den senaste LO-kongressen, 2008, fanns en motion från Handelsanställdas förbund avdelning 10 i Trollhättan, bland annat, med kravet på att LO skulle driva frågan om sex veckor lagstadgad semester. Men motionen röstades ner. Kommentaren till motionen från LO:s styrelse andades uppgivenhet: snarare syns ett behov av att öka produktionen för att täcka de gemensamma behoven.

Trots semestertider lyckas Fria Tidningar till slut få fatt på någon hos LO som kan svara på frågor: Håkan Löfgren, expert på avtal och löner på LO.

Vad hände med våra semestrar? När får vi längre lagstadgad semester?

– Just nu finns det ingen som driver den frågan.

Han berättar att det för ett par år sedan fanns en viss enighet om att driva frågan för längre semester bland de olika förbunden, men att det nu inte längre är så.

– Nu tycker de olika förbunden olika. Det står mellan att driva krav om arbetstidsförkortning, lönehöjningar eller längre semester.

Fria sökte förgäves efter en kommentar från regeringen, men alla tycktes ha gått på semester.