Enligt Jordbruksverkets centrala nötkreatursregister, CDB, fanns 2008 tolv stycken belgisk blå i landet, och ett djur har fötts i år.

– Då finns det tretton djur om ingen av dem slaktas, berättar Kerstin Helmerson på CDB.

Hur många kalvar som finns med inslag av belgisk blå i Sverige är omöjligt att veta då ingen statistisk förs på det. Experter uppskattar dock antalet till flera hundra.

Det var 1995 som tjuren från Belgien blev känd för hela svenska folket. På löpsedlar kunde man se bilder på en grotesk tjur som fick namnet monstertjuren.

Orsaken till löpsedlarna är ett försök av kreaturshandlaren Per-Olov Hagelgren att importera 25 tjurar till Sverige. Det dyker dock upp problem då tjurarna under en längre tid blir sittande i karantän i Belgien för en smittskyddsundersökning och införseln till Sverige drar ut på tiden. Det mesta tyder på att tjurarna sedan blir kvar i Belgien – i alla fall officiellt.

Men året därpå, 1996, är det åter svarta rubriker på kvällstidningars löpsedlar. ”I dag kommer monstertjuren till Sverige”, skriver Expressen. Under ett stort spektakel, som bevakas av flera tv-stationer och som direktsänds i radio, insemineras fyra kor med importerad sperma. Det hela övervakas även av polis till ljudet av protesterande demonstranter. De fyra korna ägs av bonden Gunnar Nilsson i Viken utanför Helsingborg. Sperman har han köpt av Per-Olov Hagelgren.

– Det här har definitivt passerat alla gränser. Det måste stoppas. Han kan och ska åtalas och dömas, säger dåvarande jordbruksminister Annika Åhnberg.

Även matvarujättarna Ica och Coop är upprörda och går ut med en bojkott mot monstertjuren. Jordbruksverket polisanmäler Gunnar Nilsson, Per-Olof Hagelgren och Solveig Arrborn som gjort själva insemineringen. Även allmänheten är upprörd och Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök lyckas på kort tid samla in 32 000 namn mot monstertjuren.

I juni 1996 åtalas de tre, Gunnar Nilsson, Per-Olof Hagelgren och Solveig Arrborn, vid Helsingborgs tingsrätt för brott mot djurskyddslagen och lagen om kontroll av husdjur. Men advokaterna kräver att tingsrätten ska begära in ett förhandsbesked i ärendet från EG-domstolen.

1998 kommer beskedet från EG-domstolen i Luxemburg: det går inte att förbjuda avel med rasen belgisk blå i Sverige. Domstolens beslut bygger på att rasen godkänts i andra EU-länder. Domstolen anser att de hänsyn till djurens hälsa – som Sverige åberopar som skäl – redan har prövats i samband med att man gav de belgiska bönderna tillstånd till avel. Åtalet mot de tre ogillas. I DN uttalar sig Gunnar Nilsson om att han inte tror att den samlade opinionen mot belgisk blå kan stoppa aveln. Kontrollen blir omöjlig.

– Om jag släpper en charolaistjur och en belgisk blå i en hage med 50 kor, så vet jag ju inte vilka kalvar som har belgisk blå till far. Det är inget jag kan skriva intyg på när jag säljer kalvarna.

Köttbranschen själv tecknar då en överenskommelse om att slakterier inte ska ta emot vare sig monstertjuren eller korsningar av rasen.

Sedan svalnar debatten och nyhetsbevakningen kring monstret fram till 2006 då Lantbrukarnas affärstidning, ATL, avslöjar att antalet monster i Sverige ökat. Två renrasiga monstertjurar finns nu registrerade hos Jordbruksverket, men experter uppskattar antalet till 50. Dessutom uppskattar man att mellan 50 och 1 000 kalvar varje år föds med anlag från belgisk blå. Men ingen känns vid slakten eller vart minst 150 ton kött tagit vägen.

Tidningen ATL kontaktar då ett antal stora slakterier och utger sig för att vara försäljare av belgisk blå. Samtliga slakterier säger ja till att ta emot köttet, trots köttbranschens överenskommelse från 90-talet. Debatten blommar upp igen med stora rubriker i tidningar om att det nu finns starka skäl att tro att köttet från monstret finns i svenska matvaruaffärer. Samma år börjar Gunnar Nilsson att avveckla sin köttdjursproduktion.

När FRIA 2009 ringer honom säger han lätt irriterat att han inte orkar prata om belgisk blå och lägger på.

Gunnela Ståhle, som är ansvarig för djurskyddsfrågor på Lantbrukarnas riksförbund, LRF, berättar för FRIA att överenskommelse mellan slakterierna från 1996 fortfarande gäller, men att Sverige mer och mer tvingats att acceptera rasens fortplantning då EU-kommissionen sätter stopp för svenska regleringar.

– Nu finns belgisk blå i Sverige. Det är inte mycket vi kan göra åt det, då vi saknar ett regelverk att luta oss mot.

Har det hela glömts bort?

– Nej, det tycker jag inte, så fort det rapporteras något i media så startar debatten. Motståndet mot belgisk blå känns lika starkt som tidigare.

Gunnela Ståhle menar att avslöjandet 2006 att belgisk blå nu hamnat på svenska köttdiskar har gjort att trovärdighetsfrågan blivit viktigare.

– Det viktigt att överenskommelsen efterlevs. Jag skulle vilja veta vilka kontroller Scan gör för att hålla överenskommelsen.

Margareta Thorgren, informationsdirektör på Scan, säger att de fortfarande håller på överenskommelsen från 90-talet.

– Vi är fortfarande emot belgisk blå.

Men hur funkar kontrollen vid slakterierna?

– Vi har egna interna regler och avtal där allt finns reglerat. Vi har även bra kontakt och gott samarbete med våra uppfödare.

Är ni säkra på att inget monster slinker igenom?

– På första generationen ser man ju tydligt att de är belgisk blå, andra och tredje är däremot svårare. Men, som sagt, vi gör kontroller och har ett bra samarbete med våra uppfödare. Misstänker vi något går det inte in till slakt.

Ulf Holm, EU-parlamentariker mellan åren 1995 till 1999, som arbetade och arbetar aktivt i kampen med att stoppa monstertjuren i Sverige berättar med en lätt uppgiven ton att det nu är tillåtet att ha tjuren i Sverige tack vare EU-medlemskapet, men att han så sent som förra året tog upp frågan i riksdagen.

– Jordbruksminister svarade då att det är för svårt att ändra EU-lagstiftningen, men han lät positiv till att jobba med frågan med köttbranschen.

Ulf Holm tycker att de avslöjanden som kom 2006 visar att man inte kan lita på branschöverenskommelsen.

– Vi måste få en märkning på maten, men det är svårt då EU sätter stopp för det.