Christian Engström är stressad. Under de senaste dagarna har han haft ett fullspäckat schema med först presskonferens i Bryssel därefter i Norge. Och mellan pauserna står journalisterna i kö för att intervjua honom. Vi har tur och får en halvtimme med Engström, Piratpartiets vice ordförande och snart dess EU-parlamentariker.

Med spänd förväntan ser han fram emot den 14 juli då han invigs i rollen som en av flera medlemmar i den gröna EU-gruppen.

– Det känns oerhört spännande. Tidigare har vi bara kunnat påverka på utsidan. Med debatter rörande Ipred och FRA-lagen har vi fått folk att tänka till och protestera. Men när det kommit till lagstiftande har vi varit tämligen maktlösa. När vi nu agerar på insidan lär det bli ändring i saken och vi kan påverka på ett större plan, säger Engström.

Det är aktivisten i Engström som talar. För aktivist har han alltid varit. Under 2000-talets början var han med och drev igenom en protestkampanj mot lagstiftning om mjukvarupatent, som skulle göra det möjligt för företag att ta patent på datorrelaterade uppfinningar. Kampanjen gav resultat och EU la ner direktivförslaget. Den lyckade insatsen fick Engström att vilja fortsätta slåss för friheten på nätet. Därmed föddes piraten Engström och hans engagemang för informations- och internetfrågor växte allt starkare.

– Till en början var det bara tänkt som en engångsgrej. Kampanjen var en viktig insats men därefter var planen att återgå till jobbet som datakonsult. Efter en semester med familjen i januari 2006 kom jag hem och slog igång tv:n. De berättade om ett nytt parti som kallades Piratpartiet. Bara namnet räckte för mig. Jag kunde inte hålla mig borta, jag var fast.

Sedan 2006 har Engström varit ”aktiv pirat” och sedan en tid vice ordförande i partiet. Hans första kontakt med politiken var som medlem i Folkpartiet i slutet av 1980-talet. Han tjänstgjorde som nämndeman i Stockholms tingsrätt två mandatperioder (1992– 1998), och var under ett år medlem av styrelsen för Stockholms nämndemannaförening. Men det är först i och med Piratpartiet Engström känner att han politiskt hittat hem.

– Här snackar vi inte vänster eller höger. Nej, vi är ett fokusparti tydligt inriktade på frågor rörande integritetskränkande och informationssamhället, sådant jag verkligen brinner för.

Fildelning, integritetsfrågor och upphovsrättsfrågor är centrala aspekter i Piratpartiets politik. Upphovsrättslagstiftningen måste ändras radikalt hävdar Engström. Idag håller lagen tillbaka, hindrar och begränsar den nya tekniken. För att förbättra lagen föreslår partiet att all icke kommersiell användning av material blir fri och att skyddstiden kortas till 7 år.

– Det skulle gynna alla. Skyddstiden är ju till för att investerarna ska kunna tjäna pengar på sitt material under tiden de lever. Men 100–120 år, vem bryr sig om att ha materialet skyddat så länge? Som det ser ut idag är hela 90-talets kulturarv inlåst. Det är ett sorgligt faktum som jag tror skulle lösas helt i och med en förkortad skyddstid, säger Engström som fortsätter resonemanget med att nämna webbsidan Wikipedia.

– Detta är ett fantastiskt medium som används flitigt av flera människor varje dag. Det finns mycket text att tillgå om olika företeelser, personer eller annat. Men ytterst få bilder och filmklipp. Hur ska man förstå Elvis storhet om man inte får höra musiken och får studera hans specifika dans- och rörelsemönster?

Lagarna mot fildelning är bara ett litet led i utvecklingen mot Europa som ett kontroll och överbevakningssamhälle, menar Engström. FRA-lagen och datalagringsdirektivet är steg som bidrar ytterligare till denna skrämmande framtidsbild.

– När Berlinmuren rasade såg vi det som en seger och vi européer tänkte knappast då att vi skulle skapa vårt eget Östberlin. Men med tiden har vi närmat oss ett sådant allt mera med den lilla skillnaden att vi idag har vi en helt annan teknik att tillgå. Med ett system som gör det så enkelt att få ut information om vem som helst när som helst finns stora risker. Om fel man kommer till makten, vem vet vad han kan göra med informationen?

Men med Piratpartiets inverkan på EU tror Engström att EU kan ändra kurs.

– Senaste året har det kommit så många dåliga integritetskränkande lagar. Och redan har Europa brutit mot de mänskliga rättigheterna bland annat i paragraf 8 av Europakonventionen, om rätten till skydd för sin korrespondens. När vi har kunskapen och vet att vi har stöd från många väljare tror jag vi kan leda in EU på rätt spår igen.

Piratpartiets hårdaste kritiker har beskrivit dem som oseriösa och allt för oerfarna politiskt sett för att vara en del av EU. Vissa har påpekat deras ensidighet – att de bara driver enstaka frågor. Engström erkänner att de är gröna, men inte oerfarna.

– Visst är vi relativt nya i gejmet. För den skull har vi goda politiska erfarenheter. Partiet är sprunget ur aktivism. Majoriteten av medlemmar är gamla aktivister som med minsta möjliga budget ändå lyckats driva en politik och föra fram ett budskap.

Piratpartiet är en gräsrotsrörelse som bara fortsatt att växa. I EU-valet fick de hela 7,13 procent av rösterna och därmed ett mandat i EU-parlamentet. Det stora stödet tror Engström kan bero på att de i motsats till många andra partier inte motarbetat den nya tekniken utan istället omfamnat den och utnyttjat alla dess möjligheter.

– Vår roll i första hand, förutom att stoppa absurda lagar, är att föra fram nätaktivisternas röster och kunskaper. Vårt sätt att arbeta på är nytt inom politiken där vi sammanför aktivism med vanligt politiskt arbete. Tanken är att alla ska få möjlighet att delta. På våra möten är, i motsats till storpolitikernas, alla välkomna upp på scen för att föra sin talan. Med en större gemenskap, en större vilja och ett större driv tror jag vi kan nå hur långt som helst.