I korta drag handlar filmen om Julien (Vincent Lindon) och Lisa (Diane Kruger) som är lyckligt gifta och har en liten son (Lancelot Roch). En morgon spricker familjeidyllen när ett gäng burdusa poliser stormar lägenheten och tar med sig Lisa. Sedan hopp i tiden tre år framåt och vi får veta att Lisa har dömts till tjugo års fängelse för ett mord hon inte har begått. När alla försök att få till en ny rättegång misslyckas bestämmer sig Julien för att helt enkelt frita henne ur fängelset. Han smider planer som besatt och skaffar, ganska enkelt, kontakter med den undre världen för att få falska id-handlingar. Och tänk vad lätt det blir om man bara är tillräckligt besatt! Och lagom klurig.

För den som letar efter en originell och oförutsägbar film finns det inget att hämta här. Allt för henne är en ganska ordinär dramathriller. Det saknas en del personkemi mellan Lindon och Kruger, men de gör det de ska och deras skådespelarinsatser är klart godkända. Tekniskt är filmen okej, men... Det saknas något. Det blir helt enkelt aldrig riktigt spännande. Medioker Hollywoodthriller goes French, liksom. Och vinner kanske lite på att vara fransk istället för amerikansk. Lite, alltså.

Filmens största brist finns i manuset som Cavayé har skrivit tillsammans med Guillaume Lemans. Det är helt enkelt för tunt, berättelsen är alldeles för fattig och förutsägbar. Och dessutom på sina ställen irriterande orealistisk. Vem tror på att en vanlig halvtrist lärare helt plötsligt kan svänga sig i gangsterkretsar och med vana revolverhänder skjuta knarklangare utan att blinka? Och hur är det möjligt att sköta ett lärarjobb och en liten son samtidigt som man ränner runt stan och umgås med den undre världen, blir nedslagen och kollar flyktmöjligheter? Och skulle verkligen en skurk så lättvindigt sälja falska pass till en okänd medelålders man som lätt skulle kunna vara polis?

Ja, det är underhållande och småspännande ibland. Och ja, det är snyggt gjort. De mörka miljöerna och det närgångna fotot passar bra för genren. Samtidigt framstår det som lite för säkert och nästan lite fegt att använda ett så väl beprövat knep att försöka klämma fram spänning, hur bra det än görs. Och dessutom en aning enformigt. Allting är mörkt, grått och trist och då blir det inga talande och spänningshöjande kontraster. Fängelset och knarkbossens hem ser inte värre ut än familjens hem eller Juliens klassrum. Men med ett manus som verkar vara skrivet på en fikaservett kan det inte bli riktigt gripande och då är väl ett klichéartat bildspråk enda utvägen. Jag hoppas att Cavayé inför nästa film låter någon annan ta hand om skrivandet så att han kan koncentrera sig på själva filmhantverket, för det är uppenbart att han har talang för det. Om han bara vågar leka lite mer med det och inte bara gå på de mest vältrampade stigarna.