Nyligen förbjöd Tysklands jordbruksminister Ilse Aigner odling av Monsantos MON810-majs. Tidigare hade bland annat Frankrike, Österrike och Ungern förbjudit majssorten. MON810 är så kallad bt-majs – den har tillförts en gen som skyddar den mot en viss fjäril. Men rapporter om att samma gen även påverkar andra fjärilar, skalbaggar och vattenorganismer har nu fått flera länder att stoppa MON 810, trots att den är godkänd av EU. Monsanto stämde Tyskland, men en domstol i Brunswick gav landets regering rätt.

Samma sorts politiska vilja att stoppa eventuellt skadliga grödor är sällsynt i Latinamerika. Uruguay och Argentina odlar flera olika genmodifierade majssorter sedan flera år tillbaka. I Bolivia odlas med största säkerhet genmodifierad majs, trots att den inte har godkänts av myndigheterna. Personal på jordbruksministeriet i La Paz säger att det är i princip omöjligt att upprätthålla förbudet mot genmodifierade grödor i det vidsträckta Bolivia.

Redan 2001 avslöjade tidskriften Nature att ”vanlig” majs i flera regioner i Mexiko uppvisade tecken på genmodifiering. Mexiko betraktas som majsets ursprungsland och grödan är en viktig del av landets kultur. Flera miljöorganisationer ser genmanipulerade majssorter som ett hot mot de naturliga, ursprungliga sorterna.

En teori är att mexikaner som hade utvandrat till USA skickade hem genmodifierade majsfrön, som deras släktingar sedan satte i jorden. Men det finns även anklagelser mot jordbruksföretag som Monsanto, Dupont och Pioneer om att de skulle ha erbjudit mexikanska bönder gmo-majs. Det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta låter den statsunderstödda och högteknologiska majsproduktionen i USA konkurrera med mexikanska småbönders. Resultatet är att Mexiko importerar stora mängder majs från grannen i norr. Mellan 25 och 30 procent av importen antas vara genmodifierad och kan möjligen ”smitta” inhemsk, naturlig majs.

En annan viktig gmo i Latinamerika är Monsantos soja RR40-3-2, som odlas i Argentina, Paraguay, Brasilien och andra länder. RR40-3-2 är resistent mot bekämpningsmedlet glyfosat, som också produceras av Monsanto. Glyfosat misstänks skada invånarna i sojaregionerna. De senaste årens höga sojapriser har fått produktionen att öka enormt: runt hälften av Argentinas åkermark täcks i dag av sojaplantor.

Bristen på gmo-debatt i Latinamerika har flera orsaker. Fattiga länder har svårt att säga nej till de höga inkomsterna från till exempel soja. Argentinas återhämtning efter kraschen 2001 beror till stor del på den starka livsmedelsexporten – och den klarast lysande stjärnan på exporthimlen är sojabönan.

Soja är dessutom en gröda som knappt konsumeras i producentländerna och därför inte skapar debatt på hemmaplan. I vissa fall – vilket även sker i Europa – anses gmo även vara miljövänligt. Med hjälp av extragenens skydd behöver till exempel bt-majs inte lika mycket bekämpningsmedel som andra grödor.

Det är framför allt småjordbrukare och folkrörelser som bekämpar gmo i Latinamerika. Småbönderna trängs undan av stora jordbruksexportörer som använder genmodifiering för att öka produktionen. Många folkrörelser på vänsterkanten ser gmo som en profithungerns förgiftning av livsmedlen.

Det finns några få uttalade gmo-motståndare bland kontinentens politiska ledare. Hugo Chávez säger blankt nej till genmodifiering och kräver till exempel att den soja Venezuela köper från Bolivia ska vara fri från genmanipulation samt producerad av småjordbrukare.

Bolivias president Evo Morales, själv före detta jordbrukare, är också negativ till gmo. Men Bolivia svaga ekonomi tvingar honom att kompromissa med sina övertygelser. I regeringspartiets förslag till ny grundlag ingick till exempel ett totalförbud mot genförändrade grödor.

När grundlagen väl antogs hade dock förbudet strukits. Regeringen ville undvika konflikter med de mäktiga sojaproducenterna i östra Bolivia, som sedan några år tillbaka odlar Monsantos RR40-3-2. Sojaexporten är dessutom viktig för landets handelsbalans, så ekonomin fick gå före ideologin.