Den första oktober 2009 ska Vårdval Västra Götaland komma igång. Då kommer alla patienter att listas hos en vårdcentral, eller vårdenhet. Meningen med vårdvalet är att patienten själv ska bestämma över vården. Man har rätt att välja sin egen vårdenhet, och nya vårdcentraler ska kunna etableras av olika marknadsaktörer.

Tanken är att vårdenheterna ska utsättas för en positiv konkurrens vilket leder till att patienternas behov tillgodoses.

Men det finns ett problem. I ursprungsplanen för vårdvalet ska även rehabiliteringsverksamhet, till exempel sjukgymnastik, ingå i vårdvalet. Det har fått regionens sjukgymnaster och brukare att reagera mycket skarpt.

– Min uppfattning är att man har hastat igenom processen och inte tagit sig tid för oss som patienter eller människor. Som det låter har man inte en aning om vad rehabilitering betyder för kroniskt sjuka säger Linda Calderon, Ordförande i DUNS, De Unga med Neurologiska Sjukdomar i Göteborg.

Calderons missnöje handlar om att rehabilitering och vård av människor med kroniska sjukdomar ofta är kostsamma och långa processer. Men om de läggs under vårdvalet skulle betalningsansvaret för behandling läggas på vårdenheten. Det skulle alltså finnas ett incentiv för vårdenheten att behålla patienten inom enheten, och väga eventuell rehabiliteringsvård mot andra omkostnader som till exempel hjälpmedel och andra saker som är akuta.

Lennart Duchow är Sjukgymnastikförbundets distriktsordförande i Göteborg. Han beskriver det potentiella problemet:

– Det finns en konversation som jag som sjukgymnast inte vill behöva ha, och det är den där chefen för en vårdenhet säger till mig ”hördu, den här behandlingen verkar bli lite lång och kostsam för enheten.” Och det vill inte läkarna heller, det vet jag.

Det är inte bara från brukaroganisationerna som ett kraftigt missnöje och en oro vuxit fram. Även sjukgymnasterna själva ser mycket allvarligt på utvecklingen. Lennart Duchow är Sjukgymnastförbundets representant.

– Vi vill ha en egen finansiering, för det är där makten finns. Våra upparbetade nätverk riskerar att slås sönder, säger Lennart Duchow,

Med det syftar han på att de flesta privata sjukgymnaster i dag är specialiserade på olika former av behandling. Till exempel för neurologiska sjukdomar. Men eftersom vårdenheterna har en ekonomisk fördel av att behålla patienter inom den egna verksamheten, kommer de av rent praktiska skäl uppmuntras att hänvisa till sjukgymnaster inom den egna enheten – som kan sakna specialistkompetens. Exempel på att sådant förekommit finns i både Halland, där kroniskt sjuka människor tillhör en grupp som varit mycket kritisk mot det annars väl mottagna vårdvalet, och Västmanland, där rehabiliteringspengarna först ingick under basuppdraget i vårdvalet – men sedan togs bort på grund av negativa erfarenheter. I Stockholm lades rehabiliteringen helt utanför vårdvalet på grund av dylika farhågor.

Men i västra Götaland var det ursprungligen ambitionen att rehabiliteringen skulle in under vårdvalet. När farhågorna dryftades bestämdes det att frågan skulle utredas.

Jonas Andersson (FP) är ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet och säger att han är förvånad över att frågan fortfarande lever kvar.

– Vi hade väldigt mycket diskussioner när vi utformade modellen huruvida det skulle ingå eller inte. Nu valde vi att lägga sjukgymnastik och rehabilitering utanför till att börja med, vilket innebar att sjukgymnasterna till att börja med fick som de ville. Jag förstår inte riktigt varför de tar upp frågan nu, säger han.

Jonas Andersson menar att det blir svårt att föra en diskussion innan man hunnit presentera några alternativa lösningar.

– Vi hann inte med det här i vintras och valde därför att titta närmare på det nu.

Hans Johanson är projektledare för Vårdval Västra Götaland och ansvarig för utredningen.

Kommer någon av utredarna själva ha erfarenhet av rehabiliteringsvård?

– Vi plockar in olika kompetenser i en kompetensgrupp. Det är mitt ansvar att få igång utredningen men den har inte påbörjats ännu. Jag hoppas kunna komma igång med den innan sommaren och den ska vara klar under 2009, säger han.

Nya lösningar för rehabiliteringsvård kan alltså bli aktuella tidigast 2011.

Linda Calderon är besviken på hur regionen hanterat information i frågan.

– Informationen har inte kommit ut till oss patienter på ett bra sätt. I stället känns det först nu som vi kommit till ett avstamp för oss att nå ut till våra medlemmar. Patienterna är det viktigaste i det här.

Vad som sker under vänteperioden, medan sjukgymnastiken ligger utanför vårdvalet men innan en annan lösning har tagits fram, går bara att spekulera i, säger Lennart Duchow.

– Det finns lite olika scenarion för våra medlemmar. Kanske tittar man på samarbete med en vårdenhet istället för att driva egen verksamhet, kanske överväger man att helt byta yrke.

För förbundets del är man mest intresserade av ett alternativ där sjukgymnastiken ges en egen form av vårdval, med egna kravspecifikationer. Det är också ett alternativ som utredningen kommer att undersöka.

För brukarorganisationernas företrädare är synpunkten mer eller mindre självklar: att uppgå i vårdvalet är inte ett alternativ. Riskerna är för stora.

– Redan nu hamnar jag ofta i moment 22-situationer där vårdcentralerna inte vågar ta emot mig eftersom min sjukdom är så pass ovanlig. De litar inte till sin egen förmåga utan hänvisar till akutsjukvården. Jag hamnar i ett moment 22-läge, och skulle det här gå igenom så blir det än svårare för mig, säger Linda Calderon.

Men det finns en försiktig optimism hos båda sidor. Henrik Bergman är sjukgymnast på en klinik i Göteborg. Han säger att han det finns skäl att hoppas på en acceptabel lösning.

– Jag tror inte att det handlar om illvilja från regionens sida. Snarare har man inte varit initierad. För en vårdcentral är det rätt otypiska patientgrupper det handlar om, och det tog man inte hänsyn till i den första idéskissen som presenterades. Men jag tror att det finns anledning att se ljust på det här och ser fram emot en bra lösning.