FRIA har tidigare skrivit om situationen för sjukskrivna socialbidragstagare i Biskopsgården, där personer som på grund av sjukskrivning hamnat utanför arbetsmarknaden får allt svårare att försörja sig och tvingas vända sig till frivilligorganisationerna för ekonomisk hjälp och stöd.

Gruppen är långt ifrån unik om att drabbas av problem. I takt med att det ekonomiska läget försämras och köerna till sociala myndigheter växer i drabbade stadsdelar får nu frivillgorganisationerna en större roll i att assistera utsatta som av olika skäl hamnat utanför systemet.

Åsa Svensson är pastor vid Frälsningsarméns kår på Kvilletorget. Varje månad serverar de ungefär 3 000 måltider till utsatta människor. Hon tror att utvecklingen går mot ökande antal som måste söka hjälp hos exempelvis Frälsningsarmén, i takt med att fler människor ställs utanför arbetsmarknaden och faller mellan stolarna i det sociala skyddsnätet.

– Vi kommer att få möta fler människor som behöver hjälp och råd. Och i kristider blir donationerna ofta större, märkligt nog. Människor verkar bli mer solidariska när det går sämre för samhället.

Ofta är det människor som är vana vid en helt annan levnadssituation och ekonomisk livsstil som tvingas vända sig till frivilligorganisationerna. Sveriges Radio rapporterade i förra veckan om hur tidigare relativt välbesatta familjer tvingas söka sig till för att få akut ekonomisk hjälp och stöttning.

– Det kan till exempel vara så att man är nyseparerad och plötsligt inser att ekonomin inte fungerar längre. Och har man tagit huvudansvaret för barnomsorgen i alla år så kanske man inte är så attraktiv på arbetsmarknaden längre. Då kan man hamna i ett glapp mellan olika myndigheter, innan man hinner få hjälp, säger Åsa Svensson.

Men det är inte längre bara akut ekonomisk hjälp som Frälsningsarmén bedriver. Organisationen har även startat projekt för att på ett mer konkret sätt få in människor i sysselsättning.

På Kvilletorget driver man, i samarbete med Myrorna, studieförbundet Bilda och arbetsförmedlingen ett sysselsättningsprojekt för människor som länge stått utanför arbetsmarknaden. Ett femtiotal olika arbetssökande får i föreningens lokaler chansen att gå fortbildningskurser och utbildningar på olika teman, i kombination med att man varannan vecka arbetar på en av Myrornas butiker i Göteborg. Projektet kom igång i våras, efter att idén fötts i samband med höstens eskalerande finanskris och hårdnande ekonomiska verklighet.

Att projektet drivs dels genom en frivilligorganisation uppfattar många av deltagarna som positivt.

– Även om jag personligen har goda erfarenheter av förmedlarna jag träffat så är det ofta en hård och byråkratisk ton i arbetsförmedlingens utskick och sätt att kommunicera. Här är bemötandet helt annat, alla hamnar på samma nivå, säger Lars Kjellman, före detta Teliaanställd som varit arbetssökande under ett par års tid.

Han säger att han uppskattar det fria diskussionsklimatet i projektet.

– Det är absolut inget hinder att det är Frälsningsarmén som ligger bakom det. Med det menar jag att det inte förekommer någon propaganda eller nåt snack om att frälsa oss som är med i det här.

Även Jan Kwasniak, en annan deltagare i projektet, berömmer initiativet. Kwasniak som har en doktorsexamen i maskin- och fordonsteknik, säger att det finns en bredare profil på initativet än andra arbetsmarknadspolitiska program han deltagit i under sin tid som arbetssökande.

– Variationen mellan praktik och teori är väldigt nyttig. Det är bra att kunna visa att vi inte bara suttit hemma, utan att vi faktiskt är sysselsatta på heltid.

Både Kwasniak och Kjellman hoppas att de på sikt ska kunna återvända till arbetsmarknaden, men säger att de inte vill hoppas på allt för mycket.

Projektledaren Petter Ljungholm poängterar projektets egenvärde.

– Projektet har tre mål: man ska växa som människa, känna trygghet, och ha roligt. Och, såklart, förhoppningsvis också få ett jobb till slut. Jag försöker pusha på väldigt mycket att deltagarna ska våga knyta nya kontakter på de platser vi besöker. De flesta jobb får man genom kontakter.

Men projektet är bara en liten del, och det övervägande åtagandet för Frälsningsarmén är fortfarande akut ekonomisk rådgivning och stöd. Och har man inte behövt det tidigare kan det vara extra viktigt med ett bra bemötande, tror Åsa Svensson.

– En viktig del är att försöka lyfta bort skamkänslorna från hjälpsökandet. I stället kan vi peka på människovärdet – du är viktig för den du är, inte hur mycket pengar du har. Ofta behövs det också mer konkreta råd, hur man klarar av att leva på en beytdligt mindre inkomst än man vant sig vid, säger Åsa Svensson och fortsätter:

– Väldigt många väntar med att söka hjälp tills det bara inte går längre. Det är svårt, även om vi har ett bra skyddsnät i det här samhället så är resurserna begränsade både för oss och för de sociala myndighetyerna.

Nu ser både hon och hennes kollegor en utveckling där frivilligorganisationerna kan behöva utvecklas för att kunna bemöta

– Behovet finns definitivt. Där vi behövs vill vi finnas, sedan måste det komma in folk och pengar till de områden där vi kan hjälpa till, säger centrets föreståndare Charlotte Thestrup.

Petter Ljungholm å sin sida hoppas på en fortsättning för sysselsättningsprojekten.

– Följer man tidningarna så verkar det ju absolut som att behovet av sådan här verksamhet är rätt stort. Jag tror definitivt på att ett sånt här upplägg, där man både får arbetslivserfarenhet och fortbildning, har goda förutsättningar för att fungera på lång sikt.