Thorbjörn Larsson, som på regeringens uppdrag har utrett den svenska äldreomsorgen, föreslog en ny värdegrund för de äldres rättighet till ett värdigt liv. Detta skulle bygga på integritet, möjlighet att upprätthålla sitt självbestämmande, individanpassning, delaktighet i beslut och insatser, ett gott bemötande av den äldre och närstående samt rätten till trygghet och meningsfullhet. Självklarheter alltihop naturligtvis – men en utredning som naturligtvis är jättebra att ha med sig i kommande debatter i riksdagshuset. Det viktigaste för svenska folket är dock inte att vinna eller förlora debatter, utan hur verkligheten kommer att se ut. Vad händer efter allt prat och alla fina ord?

Att förändringarna för att trygga äldre människors rätt till ett värdigt liv kommer att kosta pengar förstår man ganska snart. Det är också nu som hyckleriet riktigt sätter fart. För att klara sig ifrån ”onödiga utgifter” använder man sig här oftast av en gammal beprövad metod. Man låter värdegrundens självklarheter gå ut på remiss till så många myndigheter och organisationer som möjligt. De som värnar äldres rättigheter blir därmed både bekräftade och nöjda. Av ”demokratiska” skäl måste remisstiden därefter vara lång. Genom att dra ut på processen och koppla in hela byråkratin vinner man tid och tid är i detta sammanhang oerhört viktigt. Har man kommit in i en ny mandatperiod kanske en annan allians är tvungen att ta över ansvaret. Sitter man ändå kvar vid makten så har det ändå gått så lång tid att det har blivit helt nya förhållanden – då är det dags att upprepa remissprocessen ännu en gång!

Varför inte börja i en helt annan ända denna gång? Ta reda på hur verkligheten ser ut och förändra avarterna direkt. På de flesta äldreboenden får man endast duscha en gång i veckan. God hygien är en förutsättning för ett värdigt liv. Att lukta kiss och samtidigt ta emot besökare ökar inte självförtroendet precis. Det behövs inga fler utredningar för att konstatera detta.

Maten är ännu ett exempel på bristen av respekt gentemot våra äldre. Landets fångvårdsanstalter har i dag betydligt högre kvalitet än vad som serveras våra seniorer på äldreboenden. Ett rimligt krav borde vara att kräva att alla boende inom äldreomsorgen ska ha samma rättigheter som landets kriminella. Det behöver heller inte utredas.

Vi har ungefär två miljoner pensionärer i Sverige. Ändå fortsätter deras problem hela tiden att sopas under mattan. På vissa äldreboenden har man till och med konstaterat att det förekommer vätskebrist och svält. Nu nöjer sig Sjukvårdspartiet inte längre med tomma ord. Vi fordrar förändring – och det ska vara en snabb sådan!