Fria.Nu

”Som same blir man inte högt uppsatt politiker”

Lars Wilhelm Svonni – sametingspolitikern som tröttnat på att regeringen inte tar samefrågorna på allvar. Hans nya vapen är att skriva romaner. I hans första spränger en grupp samer i ren desperation kraftverksdammar i Norrland vilket gör Sverige strömlöst. Boken har skrämt upp Vattenfall till den grad att de nu har förstärkt dammarna.

Lars Wilhelm Svonni har länge stridit för samernas rättigheter. Hans medvetenhet om förtrycket av samerna började redan vid sex års ålder, då han började på nomadskolan som fungerade som ett internat för samiska barn.

– Där var det förbjudet att prata samiska till och med på rasterna. Vi fick en ordentlig örfil om vi gjorde det, berättar Lars.

1993 bildade han sametingspartiet Samerna i samband med att sametinget bildades. De arbetar bland annat för rätten till land och vatten, rätten till näringarna och de kulturella värdena, samt för miljö och en tryggad rättsgrund för alla samer.

– 1993 tog den borgerliga regeringen ifrån oss jakt- och fiskerättigheterna och gav oss sametinget istället – en tandlös myndighet som inte har något att säga till om, säger han.

Vid Rautas utspelar sig en stor del av handlingen i hans romaner Överskrida gränser och Vedergällningen. I Överskrida gränser låter han en grupp samer som har gett upp allt hopp om ökat samiskt inflytande spränga kraftverksdammar i Norrland. Nästan hela Sverige och delar av Norge och Finland blir strömlöst och tusentals människor sköljs med och dör i vattenmassorna.

– Men romanens budskap är att det är regeringen som överskrider gränser. Genom små steg försöker de förgöra ett litet folk som huvudpersonen Joer uttrycker det, säger Lars Wilhelm Svonni.

Han säger att det är därför han skriver romaner. För att unga ska förstå hur de små stegen som regeringen tar i samepolitiska frågor successivt inskränker på samernas självbestämmande och livsutrymme slutligen kan förgöra ett folk.

– Joer var 48 år när han planerade attentaten. Han var tillräckligt gammal för att se mönstren i samepolitiken. Många unga ser det inte. Hur det steg för steg blir omöjligt att leva som same i Sverige.

Huvudpersonen Joer har liksom Lars Wilhelm Svonni suttit med i sametinget. Men medan Svonni varit med ända sedan 1993 då sametinget bildades satt Joer bara med i tre år innan han tröttnade.

– Han blev less, liksom jag, på att inte kunna påverka politiskt. Men han valde att spränga dammar och jag började skriva romaner istället för debattartiklar som ingen läste. Det var mitt sätt att få ur mig frustrationen.

Han berättar om politiker som åker upp till sametinget och som säger i talarstolen att samernas krav på självbestämmande är berättigade. Sedan åker de tillbaka till Stockholm och fattar beslut som går stick i stäv med deras egna nyss formulerade ord.

Som ett färskt exempel nämner hur regeringen beslutat ta 750 000 kronor av Samefonden och lika mycket av samebyarna för att betala arrenden för vinterbete i Härjedalen.

Ett annat är att grundlagskommittén inte föreslår ökat självbestämmande för samerna i sitt betänkande, trots att Sverige har godkänt urfolksdeklarationen.

– Det enda de förmådde var att säga att samer ska ha en särskild ställning. Vad det betyder är ovisst. Det är häpnadsväckande att politikerna inte tar konsekvenserna av Sveriges hållning.

Som ordförande i sametingets självbestämmandekommitté, föreslår han att sametinget får ett liknande självstyre som kommunerna har, vilket också samerättsutredningen föreslog redan 1989.

– Sedan tog det 20 år innan regeringen överhuvudtaget började fundera på självbestämmande. Men det gav inget resultat i grundlagsutredningen.

I dag fungerar sametinget som vilken myndighet som helst och inte som det folkvalda organ som den egentligen är. Lars Wilhelm Svonni menar att sametinget som ett första steg till självbestämmande själva måste få bestämma över hur deras medel ska användas.

– Liksom kommunerna bör sametinget få bestämma över egna frågor som vi förstår oss bättre på än vad regeringen gör. Nu är allt detaljreglerat.

Han säger att det förvaltningstekniskt skulle kunna lösas genom att sametinget lyder direkt under riksdagen i stället för regeringen. Sametinget skulle då, liksom kommunerna, få statsbidrag och även fortsättningsvis kunna utföra myndighetsuppdrag. En sådan modell skulle inte öka statens kostnader. Det har självständighetskommitten framfört i sitt betänkande från i maj till regeringen och grundlagsberedningen efter ett enhälligt godkännande från sametinget.

– Det är ju inte självständighet vi kräver! Vi lever och kommer att leva i ett mångkulturellt samhälle. Men regeringen vill väl kunna fortsätta att styra över samerna.

Det är också den frustrationen som genomsyrar Överskrida gränser. Där säger Rebes, av personerna i gruppen som utförde attentaten mot kraftverksdammarna, att det är en historisk nödvändighet att spränga dem. De såg ingen annan väg för att få politikerna att ta samernas sak på allvar.

Lars Wilhelm Svonni säger att han genom åren har mött många människor med dessa tankar som en konsekvens av regeringens politik. Han säger att förr eller senare når även samerna, som normalt är ett fredligt folk, en gräns där de får nog.

– Var den gränsen går vet jag inte. Men om Sverige fortsätter på den inslagna vägen kan Rebes ord snart bli sanna. Men än så länge anser jag att det är bättre att skriva romaner än att spränga kraftverksdammar.

Men samtidigt tror han att samernas starkare ställning i Norge beror på Altaupproret 1978. Då protesterade de norska samerna mot Alta älvs utbyggnad eftersom det skulle komma att påverka rennäringen på en traditionell samisk mark.

– På ett fredligt sätt hindrade de maskinerna att komma fram, och Norge tog till sig budskapet.

Och några som har tagit Överskrida Gränser på allvar är Vattenfall. Efter att boken kom ut 2005 har de förstärkt dammarna i Souva, Porjus Harsprånget med flera. Vattenkraft och Skelleftekraft var de största enskilda köparna av romanen när den kom ut.

– Och enligt uppgift fortsätter Vattenfall med förstärkning av dammarna längs Luleälven, menar Lars.

Nu har Lars Wilhelm Svonni börjat skriva på sin tredje roman som går under arbetsnamnet För övrigt anser jag att Vilhelmina ska jämnas med marken. Det var vad hans vän uttryckte när de passerade Vilhelmina i Södra Lappland.

– Anledningen var att han hade sökt jobb som han var som klippt och skuren för men jobbet gick till en ung svensk kvinna utan arbetslivserfarenhet.

Den handlar om en samisk man som råkat ut för en liknande historia och som bestämmer sig för att bli politiker. Hans mål är att bli en så högt uppsatt politiker så att han har makt att jämna Vilhelmina med marken. Han opererar bort sina samiska drag och går till en talpedagog för att kunna tala utan dialekt. Han heter Aslak Apmut men bär mellannamnet Göran och är son till Per vilket ger honom hans svenska namn Göran Persson.

– Jag skrattar ofta och har väldigt roligt när jag skriver, men även den här romanen har ett allvarligt budskap. Som same skulle han knappast kunna bli en högt uppsatt politiker, säger Lars Wilhelm Svonni.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Kapitalismen håller på att förtäras inifrån"

Intervju

Peter Rost har kallats läkemedelsbolagens fiende nummer ett i olika medier. I boken Sjuka Pengar som kom i januari avslöjar han hur oetiska och kriminella metoder har använts för att höja bolagens vinster. Nu är han åter bokaktuell med Vargflocken, en rafflande actionthriller om kopplingarna mellan CIA och läkemedelsindustrin. För Fria Tidningar berättar han om USA:s urholkade demokrati, med köpta presidenter och moraliskt förfall. Även Sverige får en känga för att de låter multinationella bolag skattesmita.

Stockholms Fria

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2022 Fria.Nu