Det har på senare tid läckt ordentligt från den kulturutredning som tillsattes av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i juni 2007 och på torsdagen blev dess förslag offentliga. Som det tidigare har framkommit i medierna blir dagens 24 myndigheter inom kultursektorn i framtiden enbart 3, och de ansvarar för varsitt område:

• En ny myndighet för konstarterna skapas varmed Kulturrådet mister den bidragsgivande roll man har i dag. Konstnärsnämnden, Bildkonstnärsfonden, Sveriges Författarfond samt viss verksamhet inom Rikskonserter och Statens kulturråd samlas istället i en organisation.

• Ett område för frågor om samtid, historia och livsmiljö. Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Arkitekturmuseet slås samman till en myndighet.

• Ett område för frågor om arkiv, bibliotek och språk. Riksarkivet och landsarkiven bildar den nya myndigheten Arkivverket. Kungliga biblioteket får ett samlat ansvar för biblioteksfrågorna.

Enligt förslaget blir Statens kulturråd det samordnande organet för de nya myndigheterna. Syftet är att ge kulturfrågorna ökad tyngd, exempelvis i förhållande till näringsdepartementet, enligt utredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi.

– Vi har inte blivit hörda, och det beror på att vi är många små röster. Jag brukar dra paralleller med idrotten. Det är fantastiskt med Riksidrottsförbundet, med tre miljoner medlemmar blir det svårare för Anders Borg att säga nej. Det är grundtanken, sade Swartz Grimaldi på presskonferensen.

Samtidigt som man centraliserar ansvaret vill utredarna ha en kulturpolitik som är mindre detaljstyrd och mer generell. Detta bland annat för att ge större utrymme till mer långsiktig planering och undvika att stöd cementeras. Man talar också om en förstärkning av konstnärernas inflytande över hur medlen fördelas.

Sedan tidigare är det beslutat att Framtidens kultur, som sedan 1994 delat ut medel till 2500 projekt, varav många nyskapande, kommer att upplösas 2011 efter en treårig avvecklingsperiod. Utredarna menar att det finns ”behov av en annan bidragsgivare som på motsvarande sätt kan utgöra ett alternativ till de etablerade bidragsgivande instanserna på kulturområdet”.

Sponsring är en het potatis som diskuterats återkommande, framför allt sedan alliansen tillträdde. Det får genomslag även i utredningen. I dag får kulturlivet omkring en procent av intäkterna i sponsormedel.

För att öka samarbetet med näringslivet har utredarna diskuterat komplement till den offentliga finansieringen. ”Starka skäl talar för att en förändring av befintliga regler i inkomstskattelagen bör göras”, skriver man.

– Vi har inte fått ge förslag vad gäller skattelagstiftningen, men där har vi varit lite olydiga. Vi tycker att det vore klokt att se över om man skulle kunna ta intryck av bland annat Danmark, säger Eva Swartz Grimaldi.

En annan känslig fråga är det upplevda behovet av ökat företagande inom kultursektorn. Eva Swartz Grimaldi betonar att många kulturarbetare redan i dag är egna företagare, men säger samtidigt att konstnärliga utbildningar bör lägga större tyngd på möjligheterna till eget företagande.

Svensk kulturpolitik har sett i stort sett likadan ut under 35 år. I höst har regeringen för avsikt att lägga den första borgerliga kulturpolitiska propositionen någonsin i Sverige.

– Det blir en kulturpolitik som ska hålla för många år framåt, dock kanske inte 35 år som den tidigare, sade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i samband med att hon mottog utredningens förslag.

Sammanfattningsvis handlar utredningen om att kulturpolitiken bör syfta till att stärka konstens position i samhällslivet. Vad detta i grunden innebär och om det ska göras genom fler eller färre myndigheter, är till syvende och sist en politisk fråga som nu ska manglas av organisationskommittéer, ett otal remissinstanser – och politiker.

Men redan 2010 väntar sig utredarna att Myndigheten för konstarterna är i funktion.