Sammanlagt ett femtiotal kurdiska irakier avvisades tillsammans i ett chartrat plan från Landvetter under torsdagen. Sjutton av de femtio kom från Migrationsverkets förvar Sagåsen i Kållered.

Vid sextiden i torsdags morse kunde bussen med de sjutton avvisade irakiska kurderna till slut kunde lämna Sagåsen. Då hade avvisningen fördröjts av en demonstration på mellan 35 och 40 personer från flera olika grupper, där bland annat nätverket Ingen Människa är Illegal ingick.

– Det är helt fruktansvärt att så många människor utvisats till ett land under ockupation och med pågående inre väpnade konflikter, särskilt med tanke på att flera av de som utvisats tillhör en förtryckt minoritet. Men däremot gav det hopp att vi var så många i morse och att vi inte gav upp utan gjorde allt vi kunde för att stoppa deportationen, säger Cattis Laska vid Ingen människa är illegal.

FRIA träffade en av de avvisade kurderna, lagerarbetaren Kurdost Akrim Ali, bara något dygn innan avvisningen verkställdes.

– Jag mår dåligt. Just nu är det väldigt nervöst, säger Kurdost Akrim Ali.

Kurdost kom till Sverige 2005. Han har jobbat och pluggat sedan dess, och pratar bra svenska. Men hans tillfälliga uppehållstillstånd gick ut 2007, och under 2008 fick han avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd. I januari hämtades han av polisen.

– Jag kommer att få problem i Kurdistan. Det är inget bra liv att leva där, säger Kurdost.

Eftersom Sverige saknar utlämningsavtal med det kurdiska självstyret fördes Kurdost och de andra först till Bagdad - en stad han, liksom många av de andra på planet, inte har någon relation till. Kurdost beskriver sin oro för vad som kan hända där.

– Det är svårt. Vi som sitter här, ingen av oss har pass. Om de ser det i Irak kommer vi hamna i fängelse. Jag känner till många som har råkat ut för det. Och irakiskt fängelse är inte alls bra.

Bakgrunden till att Kurdost och de andra kurderna på Kållered avvisas gemensamt är extra anslag på 40 miljoner kronor som Migrationsverket fått för att under 2009 verkställa att fler asylsökande återvänder till sina hemländer. Ambitionsnivån på att verkställa avvisningar har höjts betänkligt, och särskilt för flyktingar från Irak. Därför har polisen börjat använda sig av ett nytt system för avvisningar, där hemskickandet sker i grupp snarare än en och en.

Personerna som avvisades från Kållered flögs till Bagdad från Landvetter med ett specialchartrat plan. Den här typen av gruppavvisningar har förekommit sedan oktober förra året, men den här aktionen var den första i sin storleksordning i västra Götaland.

– Jag har aldrig varit med om en avvisning i den här storleksordningen, och då kan det inte ha hänt särskilt många gånger. Men egentligen är detta inget konstigt för vår del, det är bara fler än vad de brukar vara, säger Johnny Calvin, biträdande chef för polisområdet Storgöteborg och ytterst ansvarig för verkställandet av avvisningarna.

Kommer det hända igen?

– Det finns i nuläget ingen planering för fler avvisningar av den här skalan, den här resan är det enda som vi har planering för hittills, säger Johnny Calvin.

På förvaret satte man in extra personal för att kunna hantera den extra belastningen som den stora avvisningen innebar.

– Vi försöker genomföra alla verkställigheter på ett så humant och värdigt sätt som möjligt, det synsättet kommer vi även ha när vi fullföljer verkställigheter framöver. Det är en svår situation som människorna befinner sig i, vår uppgift är att utföra det på ett så humant sätt det bara går under de omständigheter som finns, säger tillförordnade biträdande verksamhetschef Joakim Adriansson.

Men trots att extra resurser sattes in gjorde flera av de avvisade motstånd vid insatsen, och dessutom försenades man ytterligare av ett visst tumult vid utfarten från Kållered, där demonstranterna samlat sig.

– Jag anser att polisen använde oproporptionerligt våld i samband med demonstrationen. Ingen av demonstranterna använde våldsamma metoder. Dessutom nekades vi att få demonstrera i närheten av förvaret. Det är första gången jag varit med om det, att de spärrade av så långt att det tillochmed ansågs hotfullt eller riskabelt om vi stod på gräsmattan utanför, säger Cattis Laska.

Dagarna innan avvisningen pratade Kurdost Akrim Ali mycket med de andra sexton personerna som skulle avvisas. Stämningen var mycket tung bland dem.

– Vissa av oss har inte varit där på tio år. Jobb och släktingar har man här, inte där. Det är väldigt illa, säger han.

Vad tror du om din egen framtid nu?

– Jag vet inte hur det blir. Det finns ingen plats för mig här i Sverige, men jag kan inte bo kvar i Kurdistan.