Ett stort medieuppbåd väntas när rättegången mot en av Egyptens rikaste män återupptas i en domstol i Kairo under lördagen. 50-årige Hisham Talaat Mustafa anklagas för att ha betalat två miljoner dollar till säkerhetschefen på ett av sina hotell för mordet på den libanesiska sångerskan Suzanne Tamim. Motivet ska ha varit en hämnd för att den senare, som nådde berömmelse efter att ha vunnit en tv-talangshow, avslutat förhållandet mellan dem båda.

Ett vanligt svartsjukedrama med våldsamt slut – om det inte vore för fallets politiska konsekvenser. Talaat Mustafa är inte bara styrelseordförande för ett av Egyptens största byggföretag. Han är också högt uppsatt medlem av det styrande Nationella demokratiska partiet, NDP, och en av flera affärsmän som anses stå presidentsonen Gamal Mubarak nära. Många frågar sig därför hur en man ur den krets som allmänt anses stå över lagen plötsligt kan befinna sig bakom lås och bom, och i värsta fall riskera dödsstraff.

En av många konspirationsteorier som cirkulerar är att åtalet är ett verk av ”det gamla gardet” inom regimen: höga militärer som motsätter sig att Gamal Mubarak ska ta över efter sin far Hosni Mubarak och bli landets första civila president på över 50 år. En annan teori är att en rivaliserande affärsman iscensatt det hela för att göra sig kvitt en konkurrent. En något mer trolig teori är att Förenade arabemiraten hotat att frysa inne alla investeringar i Egypten om inte de ansvariga för mordet, som ägde rum på ett lyxhotell i Dubai, ställdes inför rätta.

Det enda som är säkert är att åtalet utgör ett hårt slag mot det styrande partiet, som redan drabbats av en rad korruptionsskandaler. Många egyptier reagerade med ilska när en lokal domstol tidigare i år frikände ägaren till en färja som sjönk i Röda havet i februari 2006 med över 1 400 personer ombord – de flesta fattiga egyptier på väg hem från arbete i Saudiarabien och Gulfstaterna. Rederiets ägare Mamdouh Ismail anklagades för att ha utnyttjat sin position inom NDP och den lokala hamnmyndighetens styrelse för att systematiskt kringå säkerhetsföreskrifter.

De senaste skandalerna drabbar i synnerhet Gamal Mubarak, som av somliga redan kallas ”Egyptens blivande president” och har gått i spetsen för NDP:s förvandling till ett parti för rika affärsmän.

Kretsen av politiker och affärsmän kring Gamal är de främsta förespråkarna av långtgående avregleringar och privatiseringar, och har lovordats av USA:s president George Bush som en grupp ”imponerande unga reformivrare”, som ”förstår demokratins löften och svårigheter.”

Det uttalandet kritiserades hårt av egyptiska oppositionella, som tolkade det som ett stöd för landets förvandling till en pseudomonarki där presidentposten går i arv från far till son.

När NDP i förra veckan höll sin årliga konferens gjorde man som vanligt allt för att undvika frågan om Hosni Mubaraks efterträdare.

Istället presenterades ett nytt omfattande privatiseringsprogram som inkluderar utdelning av gratis aktier i en rad statliga företag till alla medborgare. Planen är ett försök att bemöta anklagelser om korruption i samband med tidigare utförsäljningar, och samtidigt lindra det jäsande missnöjet över hög inflation och växande ekonomiska klyftor. Men eftersom Gamal Mubarak brukar pekas ut som huvudarkitekten bakom partiets ekonomiska politik kan den också ses som ett försök att stärka hans popularitet inför ett väntat övertagande av presidentposten.

Egyptens 80-årige president Hosni Mubarak har suttit vid makten sedan 1981, och hans nuvarande mandatperiod går ut 2011. Det styrande partiet insisterar på att hans efterträdare kommer att utses i fria val, trots att den enda seriösa motkandidaten i det senaste valet, Ayman Nour, har suttit fängslad sedan 2005.

Förra veckan attackerades dessutom några av Nours anhängare av en rivaliserande fraktion som anses allierad med regeringen. Molotovcocktails kastades mot det liberala Al-Ghad partiets kontor där ett 30-tal personer befann sig, inklusive Nours fru Gamila Ismail.

Säkerhetsstyrkorna, som vanligtvis effektivt stoppar alla demonstrationer och oroligheter, anklagades efteråt för att ha varit passiva under attacken. Några dagar senare ingrep de dock resolut för att förhindra en demonstration i solidaritet med det angripna partiet.

Aktivisten Moshira Ahmed omringades av ett tjugotal civilklädda agenter när hon försökte närma sig partiets kontor.

– Var fanns alla dessa poliser när vi höll på att brännas levande? säger hon.