Både Lantbrukarnas Riksförbund och Arla erbjuder undervisningsmaterial och besök på bondgårdar gratis. När Arla annonserar om sina bondgårdsbesök står det att skolbarnen blir bjudna på mjölk, Bregott, ost och Yoggi. När de åker därifrån får de ett dricksglas prydd med en röd Arla-ko. De har även tips på hur läraren kan följa upp barnens erfarenheter från gården genom olika experiment som klassen kan göra gemensamt. De nämner bland annat att man kan ta med eleverna till affären och visa alla produkter som tillverkas, eller smaka på olika sorters fil och yogurt.

Enligt Konsumentverket ställs det särskilt höga krav på reklam som riktar sig till barn eftersom barn kan antas vara mindre kritiska. Reklamen får inte heller innehålla framställning i ord eller bild som kan medföra att barn påverkas negativt i moraliskt avseende. Men ändå lägger sig Konsumentverket inte i huruvida skolor tar emot sponsrat material eller inte.

– Visst är det reklam, men vi har inget att säga till om när det gäller vilket material skolor väljer att använda. Det är inte olagligt att ta emot sponsrat material, säger Lars Jönsson från Konsumentverkets barn- och ungdomsgrupp.

Däremot rekommenderar Konsumentverket kommunen och skolan att själva fundera igenom och bli medvetna om vad det innebär att ta emot sponsrat material.

För de flesta av regionens låg- och mellanstadieelever ingår det att man lär sig om djuren och livet på en bondgård. Hur man undervisar om det och vilka läromedel man använder är upp till varje kommun och skola att bestämma.

– Det finns ingen reglering när det gäller att köpa in material, man kan köpa det oavsett vem som skrivit det. Däremot ska materialet inte komma i konflikt med läroplanens värdegrund om att undervisningen ska vara allsidig och saklig, säger Charlotte Samuelson, undervisningsråd på Skolverket.

Men när det inte finns någon reglering på vilket material som är tillåtet menar Henrik Engström i Falköping, som har en dotter som går i andra klass, att det kan leda till att skolan strider just mot undervisningens allsidighet. Det ställer krav på att läraren även använder material som visar ett annat perspektiv – vilket han menar att de inte gör. Han tar sin dotter som exempel.

I en elevbok från Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, står det bland annat att ”grisar föds upp för att bli fläskkotletter, skinka och korv” och att ”genom avel har vi fått fram djur som växer snabbare, ger mer kött, mer ägg, mer mjölk och mer ull”.

Henrik Engström och hela hans familj är veganer, och hans dotter som är åtta år känner inte alls igen sig i det material de får till sig som läromatriel i skolan. Bland annat har de fått titta på filmer om djurindustrin som Henrik fann hårt ideologiskt vinklade från industrins håll.

– Antagligen är det gratismaterial som kommer från företagen, menar han.

Henrik Engströms dotter ville inte ta del av materialet och bad om att få skriva ett eget arbete om hur djuren har det i det fria. Det var inga problem, vilket hennes pappa tyckte var bra och visade på en förståelse från rektorns sida.

Men han tycker att skolan kunde ha gjort mer och är mest kritisk till att allsidigheten som benämns i läroplanen inte uppfylls.

– Barnen får inte något annat perspektiv än industrins. Det etiska perspektivet är helt undansopat och framställs som om det inte existerar.

Eva Carlander-Odebäck som är rektor på Henriks dotters skola säger att läraren har tagit upp regler och lagar som gäller för djur i lantbruket och bland annat undervisat om hur man får ha höns och att grisar inte få ha för små boxar.

– Då handlar det inte om vad man äter och inte, vegetarisk kost tar man upp när man undervisar om hälsa. Jag känner faktiskt att läraren har fått med hela perspektivet, säger hon.

Men även Carlander-Odebäck bekräftar att det inte finns några krav på undervisningsmaterialet och var det kommer ifrån.

Skolor kan förstås vända sig direkt till exempelvis Arla eller LRF för att få material, men annars är det kommunen som är ansvarig för all materialinköp. Inte heller där finns det någon policy om att materialet de tillhandahåller ska vara objektivt. Men deras ambition är att det ska finnas ett utbud av material som är heltäckande, att olika läromedel tillsammans skapar allsidighet. I slutändan är det skolans yttersta ansvar att läroplanen följs.

Skolchefen i Falköpings kommun, Inger Janson, svarar på varför det inte ställs några krav på det material som skolan tar in.

– Skolan är inte styrd på det sättet, den är mål- och resultatstyrd. Vägen till målet kan se olika ut och det är rektorns ansvar att se till helheten och använda olika perspektiv.

Henrik Engström tycker inte att alla perspektiv tagits upp i undervisningen i sin dotters klass och han är upprörd över att skolan får använda sig av sponsrat material. Han menar att vilket vinstdrivande företag som helst kan använda skolan och infiltrera sig i dess verksamhet, och att materialet blir genomsyrat av ett visst ideologiskt synsätt.

– Jag tycker att det är helt sjukt. Skolan ska ju vara en instans som visar olika perspektiv, men i det här fallet är de bara ett språkrör för industrin, menar han.