Fotbollsmatchen som i veckan avspelades på en liten, nyrenoverad stadion i östra Jerusalem bjöd inte på några överdrivet snygga mål eller oväntade händelser på planen. Inte heller spelade slutresultatet 1–1 någon roll för något av lagen. Det var en vänskapsmatch – ett sätt att hålla trupperna samspelade i väntan på nästa match i det asiatiska kvalet till VM år 2010.

Men det var historia som skrevs. För när de 22 spelarna sprang ut på planen i östra Jerusalem gjorde de det inför en hemmapublik som för första gången någonsin höll upp palestinska flaggor.

Palestinas fotbollslag spelade sin första hemmamatch någonsin. Det palestinska fotbollsförbundet bildades år 1966. Det dröjde dock 32 år innan det internationella fotbollsförbundet FIFA 1998 slutligen erkände det palestinska fotbollsförbundet. Under det decennium som gått sedan dess har det palestinska laget aldrig spelat en hemmamatch, och ofta endast spelat en handfull tävlingsmatcher per året eftersom spelarna nekats utresetillstånd.

Fram tills nu har laget anlagt träningar i Egypten och spelat hemmamatcher i angränsande länder. Men tack vare flera månaders hårt arbete, främst av det palestinska fotbollsförbundets ordförande Jibril Rajub, fick palestinierna hjälp av FIFA att rusta upp Faisal Husseini Stadium i Al-Ram, anlägga konstgräs och säkra arenan för internationella säkerhetskrav. Samtidigt lyckas man komma överens med de israelisika myndigheterna om att häva vissa restriktioner i samband med matchen.

Och slutligen, söndag den 26 oktober 2008, kunde det palestinska landslaget spela sin första landskamp någonsin på det av Israel ockuperade Västbanken. Förutom de 6 500 som lyckats skaffa biljetter till matchen omgärdades arenan av nyfikna åskådare som stod på biltak för att försöka se in på arenan.

– Jag tror varje spelare har drömt om det här ögonblicket: Att få hissa det palestinska fotbollsförbundets flagga, här i Jerusalem, framför Josep Blatter, sade förbundskaptenen Izzat Hamza till brittiska Sky Sports.

Ja, Josep Blatter – FIFA:s ordförande – var givetvis på plats. Under en turné som omfattade både Västbanken, Israel, och Jordan, träffade han bland annat Mahmoud Abbas och besökte Yasser Arafats grav. Han uttryckte även en önskan om att matchen skulle ”skänka hopp” till palestinierna:

– Vi är här för att förverkliga en dröm, drömmen om ett palestinskt lag som får spela sina matcher på sin egen hemmaplan. Och vi vill att alla FIFA:s medlemmar ska ha den rätten, sade Blatter i ett kort tal innan avspark.

Han var inte den ende som framhävde symbolvärdet.

Det palestinska landslaget är rankad 180 (av 2007) i världen, så det vore absurt att tala om ”stjärnor” i deras trupp. Men en av de största profilerna är försvararen Rami Rabi. För honom betydde matchen allt.

– Det är inte bara en vänskapsmatch mellan oss och Jordanien. Det är en match som låter oss visa världen att vi finns som en nation.

Och om något så visade Palestina att man finns som fotbollsland. ”Fotboll är ädlare än kriget”, läste en speakerröst upp innan avspark. Och bara några minuter senare kunde Ahmed Kashkash göra det historiska första målet på arenan. Trots att Jordan senare kvitterade får resultatet ses som en liten seger för det avsevärt lägre rankade Palestina.

När nästa match kommer att spelas på stadion i Al Ram är i dagsläget oklart. Förslag finns på att även det israeliska landslaget ska kunna spela matcher där. En talesperson för det israeliska fotbollsförbundet sade att även om Israel inte i nuläget har några planer på att spela på arenan ”har fotbollen kunnat föra samman människor tidigare.”

Trots entusiasmen som omgärdade matchen kvarstod en bister påminnelse om verkligheten på Västbanken – Palestina har en hemmaplan. Men inget eget land.

Står man på läktaren i Al Ram och höjer blicken kan man se den israeliska muren. Den ligger bara ett stenkast bort.

Rami Rabi var bestämd när han mötte pressens frågor om konflikten:

– Det finns något annat här. Det finns fotboll här.