För ett tag sedan sa en god vän till mig att jag var den mest sektiga person han kände. Av alla han kände var det alltså mest troligt att just jag skulle ingå i en sekt av något slag. Jag tog det inte enbart som en förolämpning, eftersom jag vet att han främst syftade på min öppenhet inför tanke- och levnadssätt som bryter mot normen. Men gränsen mellan att vara öppen och allmänt lätt att manipulera är inte solklar. Ett tecken på god självkänsla kan vara att stå emot indoktrinering, men även att vara öppen för nya idéer.

Definitionen av 'sekt' blir jag inte riktigt klok på. En sekt för mig har alltid varit en sammanslutning av människor där en elit medvetet manipulerar de andra medlemmarna för egen vinnings skull. Vare sig det handlar om makt eller pengar eller både och. Är man lagd åt det paranoida hållet kan man lätt få för sig att hela samhället är en enda stor sekt. En sekt där vi ständigt blir manipulerade, hjärntvättade och utsatta för propaganda av olika slag. Man kan även få för sig att det finns människor som, medvetet eller omedvetet, tillskansar sig både makt och pengar genom denna ihärdiga hjärntvätt.
Jag vet inte om det nödvändigtvis är fel att avstå från ett genomkommersialiserat och ytligt samhälle där alkohol dyrkas som en egen religion. Jag vet heller inte om det är fel att känna sig totalt alienerad från evenemang som Allsång på Skansen, melodifestivalen eller fotbolls-VM. I så fall är jag nog riktigt illa ute. Det kanske också är därför som jag är så 'sektig' av mig. För att jag ifrågasätter om majoriteten verkligen är en garanti för bästa möjliga levnadssätt. Historien vittnar ju i flera fall om motsatsen.

Själv har jag full respekt och förståelse för människor som faktiskt väljer att leva utanför samhället. Det har även psykologen och forskaren Claes Wallenius, som i en intervju i Värmlands Folkblad menar att sektbegreppet används alltför lättvindigt av medierna. 'Att avvika från majoriteten behöver inte betyda att man är fel ute. Att man inte vill äta samma mat som majoriteten är väl snarast ett sundhetstecken - fråga folkhälsoforskarna! Och vem kan påstå att majoriteten i dag lever ett liv som leder till lycka. Tvärtom är det ju allt fler som mår dåligt.' hävdar Wallenius. Man kan även fråga sig varför det är värre att fanatiskt tillbe exempelvis en Gud än att fanatiskt tillbe fotboll, sprit eller en falsksjungande Anders Lundin i sommarfräsch skjorta.
I vårt samhälle kan man inte ens åka kollektivtrafik utan att samtidigt bli påmind om vilka underkläder man borde köpa, vilken kexchoklad man ska vara sugen på eller vilken kändis man ska uppmärksamma. Jag vet inte hur Otto Sjöberg på Expressen resonerar när han smäller upp sina manipulerande löpsedlar, men jag misstänker att det inte är något kärleksbudskap han vill förmedla. Jag har dock haft privilegiet att få insyn i minoritetsgrupper, ej nödvändigtvis kristna, där kärleksbudskapet faktiskt står i fokus. Grupper som media direkt skulle stämpla som sekter för att de inte lever enligt normen. Grupper där ord som kärlek och respekt är vägledande, snarare än H&M och halebop. Men deras självvalda utanförskap är samtidigt att ge upp om samhället. Själv har jag inte gett upp hoppet. Ännu. Men inte förrän jag är övertygad om att jag lever i den bästa av världar kommer jag att döma olika 'sekter' som hängs ut i media. Och inte förrän mainstream-medierna själva slutar hjärntvätta och manipulera tänker jag tro på vad de förmedlar.