Du har precis gått ut med att du är bisexuell. Stor grej för media. Ingen stor grej för dig? – Nej, det är helt ointressant. Ingen hade reagerat om det varit en tjej som uttalat sig om det. Det här blev en stor grej bara för att jag är kille. Det är den gamla hederliga bögskräcken som spelar in.

Varför finns ingen lebbskräck då?

– Bögskräcken finns för att män som är homosexuella ofta är feminina, och att vara kvinnlig klassas som något dåligt i manliga kretsar. Homosexuella får ofta frågan om vem som är mannen respektive kvinnan i förhållandet. Det tyder på att vi är socialt konstruerade och att det egentligen är en diskussion om hur vi sexualiseras. Vi är uppväxta med att det ska finnas en man som är överordnad och en kvinna som är underordnad.

Så egentligen är vi alla bisexuella men socialt konstruerade att vara heterosexuella?

– Ja, det tror jag. Jag tror inte mer på biologi än att vi ska äta, sova och fortplanta oss.

Du har nämnt att du är emot att homosexuella identifierar sig med sin sexuella läggning.

– Ja, det är kontraproduktivt. Varför ska man identifiera sig med sin sexualitet? Det är ju bara en liten del av livet. Många homosexuella identifierar sig så starkt med sin sexualitet att man kan höra det i varje ord de säger. Det förstärker bara den heteronormativa radhusmentaliteten. Så länge man inte piskar eller bränner varandra med cigaretter tycker jag att det här med sexualitet är en konstig diskussion. Kan det inte bara få vara skönt att knulla?

Okej. Så evenemang som Pride förstärker heteronormen?

– Nej, inte enskilda evenemang. Bara fenomenet med att man identifierar sig för mycket med sin sexualitet. Pride har gjort mycket för homosexuella.

Hur kommer det sig att du blev en så samhällskritisk komiker?

– Jag inspirerades av Bill Hicks, en amerikansk komiker som valde att sätta humorn i andra rummet. Jag hade aldrig sett någon göra det innan och det var först då jag bestämde mig för att bli ståupp-komiker.

Drar du fördel av ditt jobb för att kunna nå ut med dina åsikter?

– Ja, det använder jag så klart min position till.

Ser du dig själv som en person med makt?

– Ja, alla som får sin röst hörda i media har en viss makt. Om man är journalist, politiker eller känd så har man oavsett roll möjlighet att bilda opinion.

Den allmänna bilden av dig är att du är feminist och hatar Ebba Von Sydow och Stureplan. Stämmer den bilden? Annars kan du ta kål på den nu.

– Jag skiter i vad folk har för bild av mig, men den stämmer. Men det är en väldigt liten del av mig, och det där är snart två år gammalt.

Är det inte en pina att bo i Stockholm som står för så mycket du ogillar?

– Nej, det är bara små bitar av Stockolm. Ytliga idioter finns det överallt. Stureplan är vidrigt, men det är ju bara en korsning. Det finns brats i Oskarshamn också, bara att de är färre. Jag kan bli galen när jag är ute och turnerar i landet och hamnar på ställen där man inte kan få tag på en macka efter tio på kvällen. Jag älskar den här staden och det känns som Stockholm är det enda stället jag kan tänka mig att bo på.

Du har en treårig dotter. Är du en lika jämställd pappa som du framstår uppe på scen?

– Jag säger ju givetvis att hon är söt och gullig, men jag försöker även ge henne andra delar så att man inte cementerar fast könsrollerna. Jag gav henne en svart tröja med en dödskalle till exempel. Men då sa hon ”pappa, den är alldeles för cool”. Då är det inte så mycket att göra, snart kommer hon ändå gå runt i en rosa prinsessklänning.

Har du någon gång tänkt på att bli politiskt aktiv?

– Om jag skulle engagera mig partipolitiskt hade jag varit tvungen att ta hänsyn till en massa gamla strukturer. Jag tror jag gör bättre ifrån mig om jag gör min grej. Men om, så skulle jag starta ett riktigt liberalt parti, för det finns fan inte. Jag skulle slopa alla monopol och ha så lite regler som möjligt. Sverige driver överförmynderi. Ta den här cykelhjälmslagen, vad fan är det? Om jag vill cykla in i en stolpe och dö, så är det mitt problem. Eller ta rökförbudet på krogen, i vår generation kedjerökte föräldrarna i bilen. Argumentet för att införa rökförbud var att personalen på krogarna kunde skadas av den rökiga arbetsmiljön. Men vad gör krogpersonalen så fort de får rast? Jo, de springer ut och röker. Myndigheter har alldeles för mycket makt och Socialstyrelsen för mycket rekommendationer om vin- och brödkonsumtion. Jag tycker att man ska få bestämma så mycket som möjligt över sig själv, så länge man inte skadar någon annan.

Det har ju hänt att dina skämt skapat rubriker dagen efter. Var går din gräns att skämta om?

– Jag har ingen gräns, det finns mycket jag inte säger. Men då beror det på att jag inte tycker så.

Vad är humor för dig?

– Allt som får mig att skratta, det krävs inte mycket för att få mig att garva.

Det är inte min bild av dig, du känns svårskrattad.

– Nej då, jag tyckte till och med Lorry var roliga ett tag. Men nu hade jag definitivt inte garvat åt dem. Men humor är en färskvara och är som bäst under den samtid den görs. Det är svårt för humor att åldras bra eftersom de självklara kopplingarna och referenspunkterna försvinner.

När flyttar du från förorten Vällingby in till stan?

– Det gör jag inte, jag trivs inte i stan. Jag gillar det lugnare tempot i förorten, den sköna mixen av människor och allt gräs som finns.

Gräs?

– Vanligt gräs alltså, inte gräs man röker (skratt).

Berätta om din höst.

– Nu börjar min höstshow Ett tal till nationen där jag resten av året turnerar runt i olika städer. Sedan har jag tillsammans med Bobbo Krull och Martin Soneby gjort en humorproduktion som heter I ditt ansikte och som har premiär den 15 september på Kanal fem. Vi gör standup-tv där vi reser runt i landet och tar satiren och humorn dit vi kommer. Vi besöker bland annat en muslimsk församling, en herrklubb och en kvällstidningsredaktion. Det är få grejer jag är stolt över, men den här produktionen är jag jävligt stolt över.