Har du någonsin hört att vi lever i ett kretsloppssamhälle? Eller att återvinning är lösningen på våra miljöproblem? Köper vi något och lämnar förpackningen i retur bidrar vi till ett miljövänligare samhälle, tänker vi. Kanske det. Men det är inte så enkelt. Problemet är att vi inte ser slutresultatet och tror att det är riskfritt att fortsätta konsumera i samma utsträckning som tidigare.

I sin nya bok Skräp slår journalisten Mattias Hagberg hål på den myten. Det kommer att bli en inre resa, där han gör upp med sin egen konsumtion, men också en yttre, där han följer sopströmmarna från Göteborg vidare genom Sverige och ut i resten av världen.

– Jag trodde att det skulle bli en vanlig faktabok. Jag var sedan tidigare intresserad av frågor om konsumtionssamhället och vad det gör med oss, men hade inte någon detaljkunskap. Sedan när jag började göra de här experimenten med att spara sopor och så vidare blev det något helt annat. Det blev mycket mer personligt och påtagligt.

Han följer med renhållningsarbetare på jobbet och upptäcker hur mycket vi egentligen slänger och hur det sliter på kroppen att hantera skräpet. Han åker till avfallsanläggningar i landet och får ständigt samma svar: ”Allt fler oanvända eller nästan oanvända saker hamnar i soporna, framför allt elektronik.”

I gammal elektronik finns värdefulla metaller som återanvänds i flera led. Vårt avfall har blivit big business. Sopor och återvunnen metall fraktas runt världen i jakten på högsta möjliga pris. För en del har hanteringen blivit en fråga om ren överlevnad. I Ghana i Västafrika träffade Mattias Hagberg barn som levde på att elda elektronikavfall för att komma åt metallerna. Avfallet kommer från västvärlden, även Sverige.

– Det var en jävligt jobbig upplevelse. Röken är giftig och alla jag träffade klagade över hosta och huvudvärk. De lever under vidriga förhållanden.

Hur har arbetet med boken förändrat ditt eget sopberg?

– Vi i familjen har inte förändrat vårt beteende radikalt på något sätt. För mig är det en viktig poäng; jag har alltid varit tveksam till det argumentet, ”vad gör du själv då?”. Antingen avfärdar man miljöaktivister som skäggiga tokstollar som blir lite märkliga för att de har tagit konsekvenserna eller så avfärdar man dem genom att säga att de inte gör så mycket, och då behöver ingen annan göra något heller. Det är inte en individuell fråga. Visst är det viktigt att man gör något, men jag tror framför allt på kollektiva lösningar. Politiken måste lösa miljöproblemen.

Våra konsumtionsmönster är knutna till klass. Den moraliska debatten om konsumtion som har pågått under en tid är märklig, tycker han.

– När breda lager av medborgarna har möjlighet att konsumera, då slår den övre medelklassen bakut. Fast det är de som har satt trenden. Nu ska man konsumera miljövänligt, men det är dyrt, och då går alla runt och har dåligt samvete för att de inte har råd med det.

Han pekar på en svensk undersökning om konsumtionsvanor som visade att den övre medklassen var nöjd med sig själv, de köpte miljöbilar och tyckte att de tog ansvar. De fattigare hade däremot dåligt samvete, trots att deras miljöpåverkan i själva verket bara var en bråkdel av de rikares.

Mattias Hagbergs svar på vad vi kan göra är att på allvar börja fundera över vad vi vill göra med de resurser vi har och utifrån det fattar kollektiva beslut.

– Och den diskussionen ska inbegripa alla. I dag är det bara experter som har rätt att prata. Näringslivet har kapat miljödebatten och gjort den till en fråga om tekniska lösningar. Vi kan leva som vi alltid har gjort, vi behöver bara lite andra bränslen så är allt frid och fröjd. Plötsligt är alla miljövänner vad de än gör. Ju fler etanolbilar du köper desto mer miljövänlig är du, ungefär.

En lite putslustig fråga. Vem är årets sopa?

– Fredrik Reinfeldt är en jättebra företrädare för den här typen av miljöengagemang, han företräder den teknikoptimistiska agendan.

Några färdiga lösningar på hur vi ska hantera det ständigt växande sopberget kan han inte servera.

– Däremot hoppas jag att boken kan fungera som en början till diskussion, jag ger inga svar, men det är något att ta avstamp i.

Skräp utkommer den 1 september på Atlas förlag.