Fria Tidningar har kartlagt jämställdheten hos några av landets största samt några mindre litteraturpriser. Undersökningen visar att majoriteten av dem som belönas för sina litterära gärningar, i såväl smått som stort, är män.

Nobelpriset i litteratur har fått återkommande kritik för att få pristagare har varit kvinnor: hittills har bara elva kvinnor fått priset sedan det började delas ut 1901. Men det finns många fler exempel på utnämningar där jämställdhet fått ge vika för upprätthållandet av en manlig kanon.

Svenska Akademien, som delar ut såväl Nobelpriset som en rad andra fina utmärkelser, är värst i klassen. Kellgrenpriset på 200000 kronor, som delas ut sedan 1979 ”för betydelsefull gärning inom Akademiens hela verksamhetsområde”, har sedan det först började delas ut gått till 26 män och 4 kvinnor. Gerard Bonniers pris på 125000 kronor, som delas ut sedan 1988, har gått till 19 män och 4 kvinnor. Bellmanpriset på 250000 kronor har gått till 57 män och 10 kvinnor, sedan det blev ett så kallat rörligt pris 1943. Akademiens nordiska pris har gått till 21 män och 2 kvinnor.

Och så vidare.

En annan prisutdelare som helt tycks ha missat de senaste 40 årens jämställdhetsdebatt är Övralidsstiftelsen. Varje år sedan 1945 delar det tillsammans med Heidenstamsällskapet ut Övralidspriset, som ges till författare, essäister och forskare med humanistisk inriktning. Prissumman är 250 000 kronor.

Av de 64 som har fått priset sedan start är bara 7 kvinnor. De senaste nio åren har priset gått till en man. Agneta Pleijel var den senaste kvinnan att få det 1999.

Nordiska rådets litteraturpris, som inrättades 1962 och i dag är på hela 350000 danska kronor, belönar ett skönlitterärt verk som skrivits på ett av de nordiska ländernas språk. Först 1980, arton år efter prisets instiftande, gick det till en kvinna: Sara Lidman för romanen Vredens barn. Av de 48 pristagarna har bara 9 varit kvinnor (varav två åren 2007 och 2008).

Bästa svenska kriminalroman, som utses av verksamma kritiker inom Svenska deckarakademin, har delats ut sedan 1982. Trots en hausse av deckarförfattande kvinnor har bara tre kvinnor fått priset under 2000-talet – och totalt fem sedan 1982.

Landsorganisationen, LO, som kallar sig ”en feministisk organisation”, lever inte upp till sina ideal. Ivar Lo-priset ges ut av LO sedan 1986 och är på 125 000 kr. 16 män och 5 kvinnor har fått det.

Stig Sjödin-priset på 40 000 kronor, som även det uppmärksammar arbetarlitteratur, delas ut sedan 1997 av bland andra fackförbunden Metall, Kommunal och Skogs- och träfacken. Det är inte bättre. Av 11 pristagare är bara 2 kvinnor.

Anmärkningsvärt är också Samfundet de nios stora pris på 250 000 kronor: trots samfundets uttalade ambition ”att främja skönlitteratur, freds- och kvinnofrågor” har priset de senaste 25 åren gått till endast 5 kvinnor. Både i år och i fjol gick det dock till kvinnor: Birgitta Lillpers och Tua Forsström.

Inte heller när det gäller det pris som bär namn efter stiftelsens grundare Lotten von Kraemer och som instiftades 1984 har Samfundet de nio lyckats hålla balansen. 17 män och 8 kvinnor har fått det.

Visst finns det jämställdhetsambitioner hos en del prisutdelare. Selma Lagerlöfs litteraturpris har gått till 14 män och 11 kvinnor. Borås tidnings debutantpris, som lyft fram flera blivande litterära giganter, har sedan instiftandet 2001 belönat lika många män som kvinnor, bland dem Martina Lowden, Ida Börjel och Jonas Hassen Khemiri. Och Moa Martinson-stipendiet har faktiskt många fler kvinnliga än manliga pristagare.

Senare utnämningar tyder alltså på att någonting kan vara på väg att hända. Bland annat kanske uppmärksamheten kring årets Alma-pristagare Sonya Hartnett, som mottog världens näst största litteraturpris på Skansen i onsdags, visar att kvinnors skrivande nu är på väg att uppvärderas. Ett annat positivt exempel är Åsa Linderborg, som 2007 och 2008 har belönats med ABF:s litteraturpris (20000 kronor), Lundequistska bokhandelns litteraturpris (25000 kronor) och Ivar Lo-Johanssons personliga pris (310000 kronor). Däremot inte det eftertraktade Augustpriset, vilket många hade förväntat sig.

Det gick istället, som bekant, till en man.

Samfundet de nio och LO är två av de granskade prisutdelarna.

LO, som delar ut Ivar Lo-priset, är en feministisk organisation men har trots det belönat många fler män än kvinnor. 16 män och 5 kvinnor har fått priset genom åren. Kjersti Bosdotter på IF Metall är en av sju som utser den författare som bäst ”skriver i Ivar Lo-Johanssons anda”.

– Det är ändå ganska många kvinnor, höll jag på att säga. Det är lite grann av ett bekymmer, att det inte är så många kvinnliga författare som skriver modern arbetarlitteratur.

Hon säger dock att frågan är ”allestädes närvarande” hos styrelsen.

– Jag skulle gärna vilja att det blev en jämnare fördelning, men samtidigt får det inte överskugga den målsättning som finns i stadgarna, så är det ju.

Anders R Öhman, sekreterare för Samfundet de nio vars stora pris gått till 5 kvinnor de senaste 25 åren, tycks mena att frågan om kön är ovidkommande.

Hur kommer det sig att det nästan alltid är män som får litteraturpriser?

– Det var väl en viss överdrift, säger Anders R Öhman, sekreterare för Samfundet de nio. Jag har någonstans en uträkning av det där, och det stämmer inte. Vilka priser har du tittat på?

Vi påpekar att bara 5 kvinnor fått Samfundets stora pris under de senaste 25 åren.

– Vad som har hänt från början är ganska ointressant, det är mer intressant med senare år. Vi har hela tiden under min tid varit inriktade på att det inte ska vara någon diskriminenering på något håll.

Han betonar att pristagarna framför allt väljs utifrån litterär kvalitet.

– Jag tror inte att man får ut något av någon feministgranskning. Priserna delas ut efter helt andra kriterier. Tidigare år har det till exempel varit fler manliga essäister, det har med tillgången på författare att göra, säger Anders R Öhman.