Handlingen rör sig kring den till synes perfekta dagmamman (Eva Jonsson) som har två intressen: dagbarnen och pelargonierna. Men kan man vara mamma bara på dagen? När alla barn utom lilla Gugge (Malin Toverud) har blivit hämtade inträder en ändlös väntan på en mamma som aldrig kommer.

Relationen mellan Gugge och Tant blomma växer sig allt starkare i takt med att båda blir allt mer ångestfyllda. Ensamhet och sina drömmar om utebliven och förväntad kärlek präglar dem och det är just den vardagliga tragiken som står i fokus för manusförfattaren Kristina Lugns intresse.

När barn och vuxen är ensamma kan de blotta sina innersta tankar för varandra.

Rädsla och besvikelse kryper fram. Barnet som förgäves väntar på en mamma som kanske är mer intresserad av karriären än av moderskapet, och Tant blomma som väntar på att hitta en man på dansrestaurangen som hon snart ska besöka med en väninna. Men hon kommer aldrig iväg, lika lite som mamman dyker upp.

I all sin enkelhet är det ett starkt manus som behandlar ett angeläget ämne på gräsrotsnivå. Det är en kort men riktigt bra föreställning som lämnar nyttig eftertanke hos åskådaren, samtidigt som humor inte saknas.

Både Malin Toverud och Eva Jonsson visar stor begåvning och samspelet är kraftfullt och nära hela tiden. Det kan förefalla svårt för en vuxen människa att spela ett barn, men Malin Toverud är övertygande i rollen och med miner och rörelser återger hon på ett förträffligt sätt ett barns perspektiv på tillvaron.

Det är riktigt bra teater med ett starkt manus som presenterades av Teater Grace.