Skräpmat och skräpmedia
I TV3:s program Du är vad du äter får deltagarna stifta bekantskap med ett dignande bord av alla onyttigheter och all snabbmat de stoppat i sig under en vecka för att få en tankeställare om sin livsstil. Därefter får de hjälp av en coach för att lägga om sina kost- och motionsvanor för att komma i form. Jag tror det behövs en utveckling av formatet. Snask och fast food i all ära, men bantningstips och sunda matvanor sprids ju redan i de flesta medier. Men vem håller koll på hur mycket media du konsumerar på en vecka, och vilken påverkan de har på ditt fysiska och psykiska välbefinnande?
Tänk er ett liknande upplägg där deltagarna konfronteras med ett bord fyllt med tidningar, inspelade tv- och radioprogram och printade webbsajter. Med tanke på att medelsvensken lägger lika mycket tid på mediekonsumtion som på en genomsnittlig arbetsdag och kanske bara konsumerar mat 3-4 gånger om dagen är det rimligt att mediebordet kommer klå matbordet med hästlängder. Folk skulle bli chockade över alla reklamjinglar, löpsedlar, dokusåpor och 'Americas funniest home videos' som man samlar på sig under en vecka och vad det får för påverkan på det psykiska välmåendet.
Antalet medier ökar hela tiden, men svenskarna blir inte fler. När jag var liten var TV4 en kanal. Hur absurt låter inte det i dag? Hur många olika bröllops- och mammatidningar finns det marknad för? Reklamvärlden letar hela tiden nya ytor att kommersialisera.
När jag reste i Guatemala upptäckte jag att Pepsi finansierar fattiga familjers husbyggen, mot att få måla sin logga på väggarna. Det låter som en avlägsen verklighet, men på huset jag bor i hänger en stor annonstavla som tipsar om de senaste klippen. Självklart får min hyresvärd ersättning för det, så skillnaden är hårfin. Den här ökade exploateringen av det offentliga rummet gör att vi som aldrig förr är exponerade för budskap dygnet runt, som stressar, driver upp konsumtionshetsen och snuttifierar verkligheten.
Jag längtar efter kvällstidningsrubriker som 'Kom i mental form inför sommaren' och guiderna i hälsotidningen 'Så mediebantar du'. Men frågan är om vi ska vänta på kvällstidningarna eller Bonniers tematidningar för att rädda våra tankar eller om vi ska göra det själva. Du kan börja med att skriva upp all media du konsumerar på en vecka och sedan stryka det du egentligen inte behöver. Hur många timmar frigör det? Är det fortfarande sant att du 'inte har tid' för saker du egentligen skulle vilja göra? Nästa steg blir att testa en mediefri vecka när du stoppar antennsladden och modemet i garderoben, ange en alternativ adress för morgontidningen och lägg om din väg till skolan eller arbetet så du slipper annonstavlor och Metroutdelare. Hur känns det efter en vecka? Är du mindre stressad, mindre benägen att konsumera onödiga prylar, mår du bättre? Då var det kanske just mediebantning du behövde och chipsen kunde du fortsätta äta med gott samvete.
