Om skönhet handlar om en brokig skara individer med släktband och prekära relationer som rör sig kring det amerikanska universitet Wellington i Boston. Universitetsvärlden verkar vara en idealisk miljö för att tåta ihop en mängd sköna och osköna karaktärer och blanda i en dos klass, kön och identitet. Zadie Smiths persongalleri får mig att inse vilka stereotypa karikatyrer vi kan vara men hon lyckas dock berätta utan att det blir kategoriserande och trist. Snarare levande och otroligt roligt.

Familjen Belsey, eller närmare bestämt Kiki Belsey, före detta medborgarrättsaktivist och svart sexig gudinna, numera understimulerad tjock hustru och trebarnsmor är stommen i berättelsen. Hennes man är Howard Belsey, vit britt och postmodernistiskt inriktad konstvetare vars specialitet är Rembrandt. Hans föreläsningar går ut på att se förtryckar-mekanismerna i konstens så kallade skönhet. Howard anser sig vara en liberal man av sin tid trots att han inte ändrat sina föreläsningar på tio år och vägrar uppdatera sina anteckningar till nymodigheter såsom PowerPoint-format.

Läget är spänt hos familjen Belsey och äktenskapet ligger på is efter att Howard haft en affär med en kollega, poeten Claire Malcolm. Äldsta sonen Jerome har blivit frälst och funnit gud till sin ateistiske fars stora förskräckelse. Dottern Zora är en übersmart ung kvinna med politisk talang. Hennes poetiska talang är det dock värre med men hon utnyttjar sin fars affär med Claire för att få plats på hennes omtalade poesikurs. Hon är hopplöst förälskad i arbetarklass-alibit Carl som på grund av sin talang för spoken word också fått plats på Claires kurs. Yngsta sonen Levi svänger sig med streetlingo och hänger solidariskt med sina svarta bröder på gatan, haitierna som säljer väskor i gathörnen.

Howard Belseys situation förbättras inte av att hans ärkefiende inom forskarvärlden, den konservative Monty Kipps anländer för att arbeta på Wellington. Kipps är även han konstvetare med förkärlek, och uppenbar beundran, för Rembrandt. Männens fight hindrar inte deras fruar att inleda en trevande men stark vänskap. Den hindrar inte heller Howards heta känslor för Kipps vackra dotter Victoria. Och schablonbilden av gubbsjuka äldre akademikerherrar vars längtan är att sätta på yngre kvinnor, som ett desperat försök att knulla sig till ungdom, makt och skönhet, är pricksäker.

När Zadie Smith berättar känner man sig som ett barn som med stora ögon lyssnar på sin äldre farbrors frekventa och ändlösa anekdoter för första gången. Att höra släktens historia kan ha en förtrollande inverkan. Om skönhet är verkligen en underbar berättelse som gör mig hur glad som helst.