Stockholms Fria

En lång räcka av Nu

Marie Silkebergs nya diktsamling 23:23 är en fragmenterad reseberättelse, skriver Lisa Ragvals.

Resan går mot Moskva. Mot ett Ryssland som bjuder på taxiresor, broar, underjordiska tunnlar och främmande husfasader.

'Doften, halsen, handlederna. Rösten genom tunnelbanegångarna. Tågen till Moskva, den täta snön.'

Marie Silkebergs nya diktsamling 23:23 är en fragmenterad reseberättelse där svenskan möter den 'okända grammatiken' och smidigt växlar över till engelska. En vaken blick sveper över nya omgivningar och registrerar allt med skarp iakttagelseförmåga. Orden provar sig fram och erbjuder sig som färdmedel genom det okända språklandskapet. För läsaren är det bara att följa med.

'Privet Marie. Som om mitt namn var ett ord på ett främmande språk.'

2004 gjorde Silkeberg radioteater under rubriken 'Stadens ljud, stadens tecken'. Hon har även skrivit reseberättelser och översatt utländsk poesi till svenska. Med det i bakhuvudet känns 23:23 som en naturlig fortsättning. Här är det som om hon velat översätta den oskuldsfulla blicken i ord. Dikterna illustreras av Mikael Silkebergs svartvita fotografier men texterna fungerar i sig själva som ett collage av bilder.

'Faller ut. Får kropp. Minuspoesins föremål. Välvningen. Samtidigt. På var sin sida. Trängandes halvsvältande. Över tidszonen. Tidszonerna.'

Var befinner vi oss nu? Är vi fortfarande kvar i Ryssland? Ibland ger Silkebergs 23:23 ett stökigt intryck. Sidorna har ingen numrering, vilket förstärker känslan av att allt utspelar sig i minnet. Sker i tankarna. Hon påminner om ögonblickens hastighet, hur snabbt ett sinnesintryck kan drabba en, för att i nästa stund suddas ut och ersättas av något annat. 23:23 är framför allt en lång räcka av Nu, Nu, Nu. Men vi behöver inte färdas mellan länder för att finna den skarpaste av gränser. Den som hjälper till för att ordna upp bland sinnesintrycken. Den avgränsningen hittar vi i punkten.

Fakta: 

Poesi
23:23
Författare: Marie Silkeberg
Förlag: Albert Bonniers

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Behåll dina rosor och duka av bordet

Jag har en bild som är svår att revidera. Och det är bilden av skåningen som den Kringflackande Poeten. Jag föreställer mig hur han (för det är oftast en han) reser land och rike runt i en folkabuss och bromsar in bara för att sälla sig till andra skåningar. I gemensam trupp promenerar de in i främmande storstäders folkmyller och med mikrofoner i händerna intar de källarlokaler, pubar och privatteatrar. Kanske fiskar de upp några lokala poeter längs vägen. Men inte för många. De mest namnkunniga har de redan bland sig.

Stockholms Fria

Ett självförverkligande projekt

Först bestämmer han sig för att resa till Indien och gör så, till cykel. När han sedan kommit hem och skrivit en bok om äventyren bestämmer han sig för att stunta i de etablerade förlagen och ge ut den på egen hand.
Klas Landahl gör det allt annat än lätt för sig.

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu