De viktigaste punkterna under vårmötena var reformer av Internationella valutafonden IMF, en anti-korruptionssatsning som leds av Världsbankens chef Paul Wolfowitz och en ny global plan för investeringar i energi.

Andra stora frågor som är viktiga för u-länderna, exempelvis skuldavskrivning och bistånd, gavs liten uppmärksamhet under helgens möten.

- Jämfört med förra året då konkreta steg togs mot höjt bistånd och skuldavskrivningar var årets vårmöten en verklig besvikelse, säger Max Lawson vid Oxfam International.

IMF:s ledningsgrupp antog under vårmötet en strategiplan som kommer att ge IMF ökade befogenheter att genomföra 'multilaterala kontroller'. Det betyder att IMF i högre grad ska fungera som övervakare av handelsobalanser i världen och bevaka bland annat globala växelkurser, överskott och underskott i världens länder.

IMF ska övervaka och rapportera om hot mot den globala ekonomiska strukturen, exempelvis höga oljepriser, skeva valutakurser och problem inom den finansiella sektorn.

Men de som kommer att dra nytta av IMF:s nya uppgift är de rika länderna, främst USA, som länge har velat förmå Kina att minska värdet på sin valuta. USA:s regering hoppas att det skulle göra den kinesiska exporten dyrare, samtidigt som US-dollarn skulle bli billigare och de amerikanska varorna mer attraktiva utomlands, vilket skulle bidra till att minska USA:s handelsunderskott

Många observatörer av IMF säger att den skada som IMF:s krav har orsakat flera låntagarländers ekonomier inte kommer att ebba ut förrän IMF slutar att kräva överdrivet låg inflation, utgiftstak och privatiseringar av låntagarna. Tio länder har redan betalat tillbaka sina lån till IMF för att frigöra sig från de krav som institutet ställer på dem och många länder tvivlar efter bland annat Asienkrisen och krisen i Argentina på IMF:s recept.

Organisationen ActionAid säger att utgiftstaken hindrar länderna från att anställa sjukvårdspersonal och lärare som de desperat behöver. Allt för att inte öka inflationen eller underskottet i statsfinanserna.

- Det betyder att självständiga nationer varje dag hindras från att själva bestämma hur de ska spendera sina pengar, säger Rick Rowden, från ActionAid international.

- Istället för att uppfylla folkets behov måste ledarna följa krav från icke folkvalda IMF-byråkrater som är mer intresserade av att ha en onödigt låg inflation än att sätta barn i skolan, säger han.

Under helgens möten antogs också ett nytt ramverk för energiinvesteringar som är framtaget av Världsbanken. Det har till syfte att öka användandet av hållbar energi för att minska den globala uppvärmningen och oljeberoendet. Men precis som i tidigare förslag från banken uppmanas fattiga länder att privatisera sina energitillgångar och sälja dem till stora energibolag med argumentet att detta skulle öka deras tillgång på energi.

Världsbanken har ofta kritiserats för att driva på en utveckling där tillgångar i fattiga länder säljs ut till multinationella företag från rika länder eller till en inhemsk elit. Flera betraktare är kritiska mot att Världsbanken rekommenderar investeringar i kärnkraft och stora vattenkraftsprojekt - medan de samtidigt ger lite uppmärksamhet åt förnyelsebar energi.

- De fattiga är de som är minst ansvariga för klimatförändringarna, de offras nu än gång genom en energi- och utvecklingsmodell som tjänar de rika, säger Daphne Wysham, forskare vid Washington-baserade Institute for Policy Studies.