Många av de organisationer som deltog vid WTO-förhandlingarna anser att avtalet riskerar att hämma u-ländernas utveckling istället för att gynna den. De pågående förhandlingarna inleddes i Doha 2001. De kallas för en utvecklingsrunda som ska ha fokus på u-ländernas intressen, men många betraktare menar att så inte blivit fallet.

- Det är uppenbart att om det här dokumentet ska avgöra WTO:s framtida kurs, så kommer en majoritet av jordens befolkning att få det sämre, säger Lori Wallach på amerikanska Public Citizen's Global Trade Watch.

Mötet i Hongkong skulle ha varit slutpunkten för Doharundan, men på grund av medlemmarnas svårigheter att komma överens har man nu satt den 30 april 2006 som deadline för en slutdeklaration. Det förra mötet i Cancun 2003 slutade i totalt fiasko.

Det mest konkreta utfästelsen i avtalet från Hongkong är att EU och USA lovar att avveckla sina direkta exportstöd fram tills 2013.

Men en rad organisationer som arbetar med ekonomiska frågar, som svenska Forum Syd, ActionAid, Catholic Agency for Overseas Development och World Development Movement, avfärdar slutdokumentet och ifrågasätter vikten de rika ländernas löften.

- Detta är en djupt misslyckad text och ett förräderi av de utlovade löftena om utveckling, säger Phil Bloomer på Oxfam International.

- De rika ländernas intressen har än en gång förhärskat och de fattiga länderna har fått utkämpa en reträttstrid för att behålla vissa av sina frågor på bordet, säger han.

Organisationerna menar att effekten av minskade exportsubventioner kommer att bli liten eftersom EU, USA och Japan fortfarande inte har gått med på att minska sina generösa stöd till det inhemska jordbruket. Detta stöd skapar en snedvridning av priset på jordbruksprodukter på marknaden om drabbar producenter från Afrika, Karibien, Latinamerika och Asien, anser de.

- Denna urvattnande text utelämnar merparter av de viktigaste frågorna WTO borde ta upp - dumpning av jordbruksprodukter, att skapa arbete och bidra till utveckling, säger Sophia Murphy på Institute for Agriculture and Trade Policy.

USA kommer att fortsätta att stödja sina inhemska bommullsproducenter, ett stort bakslag för Brasilien och fyra västafrikanska bommullsexportörer som hade hoppat på att WTO skulle förmå USA att ta bort stöden till bommullsodlingen. USA är världens största producent och exportör av bommull. Den enda framgången för u-länderna i fråga om bommull är att USA har lovat att minska stödet till sin export.

Vad gäller tullar på industrivaror så föreslås i Hongkong-deklarationen att tullarna ska minskas drastiskt. Detta menar flera anti-fattigdomsaktivister kommer att öppna sårbara industrier i fattiga länder för orättvis konkurrens från mäktiga multinationella företag.

- Kraftiga nedskärningar av tullarna skulle få katastrofala följder för u-ländernas förmåga att bygga upp en industriell bas och skydda sina naturresurser, säger Murphy på Institute for Agriculture and Trade Policy.

Texten slår också fast att de fattiga länderna måste fortsätta att förhandla om att öppna upp för utländsk konkurrens inom servicesektorn, som relegeras i WTO:s tjänsteavtal Gats. Men enligt företagsrepresentanter finns det inga särskilda tidsgränser för när länderna måste öppna fler marknader, något som EU efterfrågat. Att WTO:s 149 medlemsländer i sista sekunden enades om en deklaration ses av delegater från den rika världen som en viss framgång.

- Efter en vecka av besvikelser är detta ingen liten seger. Det är inte tillräckligt för att kalla mötet för en framgång, men tillräckligt för att rädda det från att vara ett misslyckande, säger EU:s handelskommissionär Peter Mandelson.

- Den här förhandlingen är inte över. Vi har lagt grunden för vad vi förväntar oss kommer att bli mycket framgångsrika förhandlingar inom andra områden - marknadstillträde för jordbruk och tjänster och varor, säger USA:s vice handelsrepresentant Susan Schwab.