I mitten av1990-talet gjorde man om gymnasie-skolan i Sverige. Man ville att alla elever skulle gå i gymnasiet i tre år. Man bestämde att alla elever som fick godkänt betyg i svenska, engelska och matematik skulle få gå ett vanligt gymnasie-program. Grundskolan skulle se till att alla elever kunde få godkänt i svenska, engelska och matematik.

Men de som var mycket trötta på skolan, då? De som inte kunde därför att de inte ville? De skulle ändå börja på gymnasiet efter nian. Därför startade man det individuella programmet. Där skulle varje elev få vad den behövde för att börja på ett vanligt program.

Från början skulle mycket få elever gå på det individuella programmet. Nu har tio år gått, och det individuella programmet är det näst största i landet. I Göteborg går mer än tio procent av eleverna där.

Ann-Britt Nilsson är chef för Vinga-gymnasiet. Hon har ansvar för det individuella programmet i Göteborg. Hon är orolig över att allt fler elever går på det individuella programmet. Hon säger att det är ett tecken på ett allvarligt problem i samhället: allt större skillnader mellan fattiga och rika, mellan högutbildade och lågutbildade.

Ann-Britt Nilsson säger att det blir allt svårare att få jobb för den som har dålig utbildning. Man måste kunna mycket och vara snabb. Man får inte misslyckas.

- De enkla jobben har försvunnit. Tempot är högt, alla måste arbeta fort. Ingen hinner hjälpa de här ungdomarna.

Många av eleverna på individuella programmet vet inte vad de vill. De tror inte att de kan något och de har inga planer för framtiden, säger Ann-Britt Nilsson.

- Vårt jobb handlar om att skapa självkänsla och bilder av framtiden.

Men varför är eleverna på det individuella programmet så många? Ann-Britt Nilsson talar om större klyftor och ett hårdare arbetsliv. Men hon säger också att det är hårda krav för att komma in på vanliga program. Hon säger att förskolan och grundskolan har för lite pengar - de har inte råd att ge alla elever vad de behöver. Och hon säger att duktiga elever börjar i friskola, så att de kommunala skolorna får ett svårare arbete.

Eleverna på det individuella programmet är inte bara fler. De har också mindre kunskaper än tidigare.

- Vi startade Vingagymnasiet för fem år sedan. Då fick 70 procent av eleverna behörighet till den vanliga gymnasieskolan efter ett år. I dag har bara 30 procent behörighet efter ett år. Många elever som kommer hit kan lika lite som elever på mellanstadiet.

Ann-Britt Nilsson tror att det beror på att grundskolan har blivit sämre. Den har fått mindre pengar, och det har blivit fler barn. Men de stora problemen finns inte skolan, säger hon. De finns i samhället.

- Vi tänker att alla ungdomar ska vara färdiga att börja arbeta eller studera vidare vid samma tid i livet. Hur kan vi tro det? En del barn och ungdomar mognar snabbt. Andra mognar långsamt. Alla kan inte vara färdiga för gymnasiet när de är 16 år.