De ledande kärnvapenmakterna, ledda av USA, har varnat Iran för att bedriva forskning som syftar till upparbetning av uran. Iran hävdar dock att man kommer att fortsätta med sin forskning, samtidigt som produktionen av kärnbränsle ligger nere.
Tvisten kommer denna gång sannolikt att bli allvarligare än i september, då USA drog Iran inför internationella atomenergiorganet IAEA. Iran anklagades för att ha brutit mot landets åtaganden i enlighet med icke-spridningsavtalet om kärnvapen, NPT.
Nu kan Iran ställas inför hårda sanktioner från FN:s säkerhetsråd i vad som tycks vara en upprepning av det drama som utspelades kring Irak mellan åren 2000 och 2003, och vilket till slut ledde till att landet ockuperades.
Det finns dock tre skillnader. I fallet Irak påstods den nukleära forskningen vara hemlig, även om det senare visade sig att landet inte var kapabelt att tillverka kärnvapen, vilket de västliga länderna påstod. När det gäller Iran sker istället processen öppet inför IAEA:s inspektörer.
Irak hade under 2002-2003 inte något civilt kärnkraftsprogram att tala om. Större delen av landets hemliga kärnvapensatsning monterades ner efter Gulfkriget 1991, med hjälp av ett mandat från FN:s säkerhetsråd.
Iran har dock ett civilt kärnkraftsprogram, som sträcker sig från brytningen av uran till bygget av en kärnkraftsreaktor. Till skillnad från Irak kan landet dessutom hävda sin 'rätt' till kärnkraft för fredliga ändamål i enlighet med NPT, med IAEA:s tillhörande inspektioner. Denna rätt finns fastslagen i avtalets första och fjärde paragrafer.
Och för det tredje, år 2003 var Irak ett svagt, militärt nästan handikappat land, vars ekonomi var svårt drabbad av långvariga sanktioner. Den fullständigt odemokratiska staten hade dessutom mycket svag legitimitet bland folket.
Iran är istället ett självsäkert samhälle med en stark ekonomi, som nu fått ytterligare tillskott genom de höga oljepriserna. Det är en militärmakt på medelnivå med en av folket framröstad regering.
Det kommer inte att vara lika lätt att isolera Iran som fallet var med Irak.
- Iran har en unik strategisk fördel av den mycket bekymmersamma situationen i Irak, som USA misslyckats med att bemästra, säger Hari Vasudevan, professor i internationella relationer vid universitetet i Calcutta.
Han påpekar samtidigt att majoriteten av Iraks befolkning är shiamuslimer, och att Iran har ett mycket starkt inflytande i grannlandet.
- Än så länge har man avstått från att underblåsa problemen i Irak, men om man blir trängda och provocerade av USA och dess allierade kan detta förändras.

Det finns även andra saker som talar för Iran. Landet har haft ett nära samarbete med Ryssland i sitt civila kärnkraftsprogram, och man har viss sympati från Kina. Både Kina och Ryssland avstod från att rösta om den av USA framtagna resolutionen mot Iran i september.
- Allt detta kan utlösa hinder för de amerikanska åtgärderna att försöka isolera Iran, säger Qamar Agha, Mellanösternexpert vid Jamia Millia Islamia-universitetet i New Delhi.
Qamar Agha menar att Västeuropa är alldeles för beroende av Irans olja och gas för att vilja genomdriva långvariga sanktioner som kan skada landets energiproduktion.
- Därför kan USA frestas att använda militära medel, tillsammans med Israel, och bomba utvalda mål i Iran.
Israel har redan uttalat att Irans kärnprogram 'kan förstöras'. Och partiet Likuds ledare Benjamin Netanyahu har talat om hur Israel 1981 attackerade en testanläggning för kärnenergi i Irak som var under uppbyggnad.
Vikram Sood, som tidigare arbetade inom den indiska underrättelsetjänsten, tror att kärnvapen skulle kunna användas vid en sådan attack.
- Om USA tror att dess fiende har, eller är på väg att utveckla, massförstörelsevapen, så anses det legitimt att se detta som ett hot mot landet och amerikanska trupper i regionen. Och då måste man agera i förebyggande syfte.
Sood menar att det också finns anledning att oroa sig för att en sådan attack kan ske plötsligt, medan rättfärdigandet kommer först senare.

Ett angrepp med kärnvapen skulle innebära ett brott mot det 60 år gamla mycket viktiga tabu som funnits mot användandet av sådana vapen. Och konsekvenserna för den globala freden och säkerheten skulle vara oerhört negativa. Det skulle även kunna utlösa en våg av våld som aldrig tidigare skådats i Mellanöstern.
För att förhindra en sådan fruktansvärd situation bör länderna i väst överge försöken att genom tvingande diplomati isolera Iran och istället inleda öppna och allvarliga överläggningar med landet.
Kärnvapenstaterna borde dessutom se över sin egen hållning - som är baserad på fullständigt hyckleri. Samtidigt som västvärlden nu anklagar Iran för dess nukleära ambitioner så har man inga planer på att minska den egna kärnvapenarsenalen.
USA har istället inlett en plan som handlar om att utöka sitt kärnvapeninnehav både uppåt - genom sitt 'stjärnornas krig', men också nedåt - genom bunker-förstörande bomber. På samma sätt har Storbritannien lanserat ett program som till kostnaden av motsvarande 40 miljarder US-dollar ska ersätta dess trident-missiler.
Även mindre kärnvapenmakter som Israel, Indien och Pakistan har tjänat som dåliga exempel.
Om Iran ska kunna övertalas att överge sitt program, måste alla dessa länder föregå som goda exempel genom att genomföra konkreta åtgärder för att minska sina kärnvapenarsenaler. Annars hotar situationen att hamna utom all kontroll.