Om administrationen är smart, menar de flesta oberoende analytiker, så borde den försöka etablera en bra relation med Morales som kan agera som en pragmatisk politiker, villig att kompromissa i en rad frågor.

Men med tanke på administrationens tidigare agerande så vågar få betraktare hoppas på det. Särskilt i ljuset av Morales vänskap med personer som vissa högerkrafter anser tillhör 'ondskans axelmakter' - Kubas president Fidel Castro och Venezuelas dito Hugo Chávez.

Förra sommaren varnade USA:s biträdande försvarsminister Roger Pardo Maurer för att Castro såg Bolivia som sin högsta prioritet, efter Venezuela.

- Det är inte oundvikligt att Bolivia blir ett marxistiskt, radikalt, anti-amerikanskt, pro-kubanskt, narkotikaproducerade land, men motståndssidan arbetar hårt för att det ska bli så, sa Maurer.

Detta sätt att se Morales som ett verktyg för Castro och Chávez är farligt och kommer med all säkerhet att ställa USA på kollisionskurs med Bolivia, menar oberoende analytiker.

- Jag är rädd för att det finns många människor här som ser Morales som allierad med Castro och Chávez, som någon som kommer att utgöra ett hot mot våra intressen, säger Michael Shifter, expert på de andinska länderna vid tankesmedjan Inter-American Dialogue, IAD.

Detta synsätt skulle kunna leda till en konfrontation och om USA ställer in bistånd och stöd till Bolivia så finns det risk för att hökarnas profetia blir självuppfyllande, menar Shifter.

Morales har gått till val på

löften om bland annat ett slut på det USA-finansierade programmet mot landets kokaodlingar och för förändringar av Bolivias ekonomiska politik.

Han fick enligt de preliminära uppskattningarna 51 procent av rösterna vilket ger honom ett större mandat än någon tidigare president i landet, säger John Walsh, analytiker vid Washington Office on Latin America, Wola.

- Vad gäller demokratisk legitimitet så har Evo mer av det än någon annan politiker i Bolivia, och administrationen och kongressen bör erkänna detta, säger han.

Washingtons främsta intresse i Bolivia är 'kriget mot narkotikan'. Inom detta område ses Morales, som varit ledare för landets kokaodlare och gjorde deras kamp till en nationell rörelse, som en fiende. Vissa amerikanska tjänstemän har till och med kallat Morales för en narkotikasmugglare och spridit anklagelser om att knarkbaroner har finansierat hans politiska kampanj.

Men Morales har visat pragmatism även inom koka-området. Han gör exempelvis en tydlig distinktion mellan koka som odlas för traditionella användningsområden och koka som är ämnad för illegal narkotikahandel, enligt Walsh.

- Vi har all anledning att ta honom på allvar och att samarbeta med honom. Det finns inga tvivel om att han har mandat - och ett väldigt starkt sådant - att lansera en annan narkotikapolitik än den som USA har pålagt Bolivia. Men vi har behov av att omvärdera den politiken, och att utvärdera den kritik den fått, säger Walsh.

Den inställningen har gehör hos vissa delar av administrationen, särskilt inom utrikesdepartementet, säger han. Men eftersom en stor del av USA:s anti-narkotikapolitik i Sydamerika handlar om att förstöra kokaodlingar så är exempelvis Pentagons inställning till Morales mycket hätsk, säger Vinay Jawahar på Inter-American Dialogue.

- Om de börjar tala om alternativ till att förstöra kokaodlingarna i Bolivia så kommer hela narkotikapolitiken att rasa samman, eftersom Colombia och Peru kommer att vilja ha samma behandling, säger Jawahar.

- USA ger i dag ett omfattade militärt och ekonomiskt bistånd till Bolivia inom programmet för att utrota landets narkotikaodlingar, säger Adam Isacson, narkotikaexpert vid Centre for International Policy, CIP.

Enligt Isacson har det amerikanska biståndet spelat en viktig roll för minskningen av kokaodlingarna i landet, från 70 000 hektar i slutet av 1980-talet till omring

30 000 hektar i dag.

Morales kan komma att vilja ställa in den militära delen av biståndet, tror Isacson, även om han genom ett sådant beslut skulle stöta på motstånd från den bolivianska militären. Militären har alltid varit trogen den europeiskättade eliten i Bolivia, som i 200 år har haft makten i landet.

Det motståndet - tillsammans med en lång historia av militärkupper, vissa genomförda med stöd av USA - kommer troligen att förmå Morales att agera försiktigt på den här fronten, trots hans starka mandat bland folket, tror analytikerna.

På grund av den omfattande fattigdomen i Bolivia och landets växande ekonomiska band med grannstaterna, särskilt Argentina och Brasilien, kommer Morales även att tvingas gå försiktigt fram vad gäller förändringar av reglerna för utländska investeringar och handel, säger Michael Shifter vid IAD, som pekar på att Morales under valkampanjen har tonat ner sin retorik i dessa frågor.

- Detta öppnar möjligheterna för avtal med USA. Morales måste lägga sin egen kurs. Att säga att han ideologiskt tillhör samma läger som Castro och Chávez ger oss en mycket liten vink om hur han kommer att agera som president.

- Detta är inte den kubanska revolutionen 1959 och landet har inte de stora oljeinkomster som Chávez har. Morales kommer att tvingas försöka uppfylla en väldigt fattig och otålig befolknings behov, och han behöver resurser för att göra det, säger Shifter.