Pagmar har spelat in debutskivan i all enkelhet i sitt hem. Han spelar dessutom alla instrument själv. I sin ensamhet är det lätt att hitta på låtsaskompisar och Pagmars är Montt Mardié: alla tjejers ouppnåeliga pop-prins-fantasi.

I Pagmars dimmiga popfantasi har han som Mardié intagit New York; hardcoremodsen dansar nonstop till hans senaste hit och i gathörnen pumpar Mardiémusiken ur varje cool killes bergsprängare.

Drama är en stilren poputflykt. Men trots att referenserna känns hippa är det opretentiöst och lekfullt vilket gör albumet till underhållande och nästan lite naiv. Sista låten på Drama, Come on Eileen, har jag satt på repeat. Det är en underbar och känslig cover av Håkan Hellströms Kom igen Lena.