Att lyfta klubbens just nu i särklass mest blåvite spelare in i organisationen är helt rätt av flera skäl. Håkan utgör den naturliga länken till de framgångsrika åren på 1990-talet. Och faktiskt även till 1980-talsgenerationen som gjorde IFK folkkärt genom attityden hos Torbjörn Nilsson, Ruben Svensson med flera.

IFK präglades av allt annat än oärlighet och girighet. Inför matcherna mot divorna från Hamburg, Barcelona och Inter, besökte utländska reportageteam Ruben på fritidsgården och Tommy Holmgren på Kålltorps brandstation. Hur kunde svenska killar med vanliga kneg besegra fullblodsproffs undrade man.

1980-talets Blåvitt stod för någonting bra. Ett kollektiv som ändå inte saknade stjärnor. En ung Håkan Mild ersatte sedan Tord Holmgren som IFK:s 'Turbo' på mittfältet under 1990-talet, och en ny makalös period startade. Man tog faktiskt ännu finare skalper än 80-talisterna (Milan och Manchester United). Det blev nästan lite tråkigt när IFK tog sitt femte SM-guld på sex år.

Men sen tog framgångarna slut. Detta trots att IFK numera har spelare som kan ägna sig åt fotboll på heltid. Eller kanske just därför. Man har ju själva bevisat att man inte automatiskt blir bättre genom att stänga av det vanliga livet utanför fotbollen.

Det faktum att IFK:s spelare inte längre syns på vanliga göteborgska arbetsplatser har gjort att laget distanserat sig lite grand från vanligt folk. Det finns inga brandmän i Göteborg längre som kan skryta med att de har lyckats sno bollen av Sveriges skickligaste dribbler.

Men skattehärvan är förstås ett mycket allvarligare problem. Kassören Janne Nilsson tycks på egen hand fört Blåvitt in i girighetens skamvrå. Klubbmärket är nedsolkat och det kommer att ta tid innan skadan är reparerad. Särskilt om tunga sponsorer lämnar klubben.

Håkan Mild är ett bra varumärke. Han står för hårt arbete, frispråkighet och klubbkänsla. Varumärke förresten? Det är ett tecken i tiden att spelarnas namn betraktas som varumärken. Fotbollen är kommersialiserad på alla plan. Därför tenderar ideal att bytas ut mot girighet i fotbollens värld. Tyvärr.