- Jag har med åren insett att idrott och föreningsliv borde handla om att själv få vara med och bestämma. Då tror jag idrotten är en svåröverträffad skola i demokrati.

För fem år sedan drabbades Göran Claesson av en hjärtinfarkt. Vägen tillbaka blev svår.

- Till slut bestämde jag mig för att jag måste göra något. Jag fick pengar från Riksidrottsförbundet för att göra en förstudie som syftade till att utveckla metoder för att få fram nya idrottsledare.

Ett halvår senare låg studien färdig och det var dags att omsätta teori i praktik. Steget från ord till handling blev omvälvande.

- Det var mycket som inte stämde. Men även om dokumentet innehöll många fina ord tror jag det var nödvändigt att formulera tydliga mål. Jag har visat hur min båt ser ut, vilken hamn den ska till och vill du följa med är du välkommen.

När Göran Claesson går över skolgården följer en svans av barn efter.

- Vad tänkte ni första gången jag kom in i klassrummet? frågar han och svaret kommer snabbt.

- Snäll.

- Men det visste ni ju inte innan? skrattar han och tror snarare att deras första tanke var att han är lång. För det är han, över två meter. Längden och de stora nävarna röjer en bakgrund som basketspelare.

Han påminner en av pojkarna om uppgörelserna de hade i början.

- Du skulle riva omklädningsrummet i gymnastiksalen, kommer du ihåg det?

Han blev rejält testad första tiden. Det är förmodligen ingen slump att han framstår som en ömsint jätte i höstsolen. Han får ibland höra att han är för snäll.

- Men man kan inte vara för snäll. Man kan vara velig, men inte för snäll. Man vinner inget genom att trampa folk på tassen.

Göran Claesson vill utgöra ett alternativ inom föreningslivet. Han tycker att idrottsföreningarna gör ett fantastiskt jobb, men menar samtidigt att man missat en del viktiga poänger.

- Medlemmen är i dag i allt för hög grad till för föreningen istället för tvärtom. Det tror jag är den stora anledningen till varför invandrare sällan leder föreningar. Du kommer in i en förening utan möjlighet att påverka. Jag vill vända på det.

En mängd erfarenheter och läsfrukter har format Göran Claessons vision. Avgörande blev läsningen av Mats Wahls 'På spaning efter växandets punkt' och resorna till Sydafrika på 1990-talet då svensk basket, fotboll och handboll bidrog med sina respektive kunskaper i skapandet av en antirasistisk folkrörelse.

- Det var oerhört lärorikt. Glädjen och gästvänligheten var beundransvärd. En nyttig lektion i att uppskatta det man har. Vid ett tillfälle anordnades en fest i samband med en trafikolycka. Herregud, det är väl inget att ha en fest för? Jo, för ingen dog!

Andra idrottsutbyten har tydliggjort hur vi Sverige med vår höga standard och karriärsträvan, våra husamorteringar och lån ibland har beklämmande svårt att se vad som är viktigt och värdefullt.

- Jag åkte med ett lag från Göteborg till Riga. Vi blev behandlade som kungar. Folk flyttade över till grannarna för att ge plats åt oss. När det sen blev dags för oss att ta emot dem tyckte folk inte de hade råd att ta ledigt. Så det finns en del att lära.

När Göran Claesson hade varit tre veckor i klassen drog han igång eftermiddagsverksamheten.

- Det finns siffror som säger att barn och ungdomar i socialt utsatta områden inte idrottar. Jag vet inte hur mycket barn i andra områden rör på sig om de här rör sig lite, för här sitter de inte still en sekund.

Till en början träffades man mellan tre och fem varje eftermiddag. Så ofta man kunde använde man sig av gymnastiksalen.

- Vi inledde med prova-på-verksamhet. Basketkillar kom på besök och instruerade barnen, vi hade folk från Ling-förbundet eftersom det finns ett stort intresse för gymnastik. Sen ville jag gärna ha hit en representant från nån kampsport eftersom de hade sett på den här förbannade...

- Wrestlingen! skyndar sig barnen att fylla i.

- De såg det på TV och höll på att ha ihjäl varandra så jag ville försöka kanalisera det behovet.

Projektet står och faller med föräldrarnas engagemang.

- Man brukar säga att vägen till mannens hjärta går via magen, jag säger att vägen till föräldrarnas hjärta går via barnen. Under förra läsåret visade jag att det jag gör är bra och vann deras förtroende. Nu gäller det att sätta dem i arbete.

Bildandet av en förening var egentligen planerat till sista terminen i ett treårigt projekt. I samband med det ska Göran Claesson ha gjort sig själv överflödig och förhoppningsvis vara på väg till nästa skola.

- Jag är övertygad om att den här modellen fungerar överallt.

På ett stormöte nyligen kom det dock fram att föräldrarna på Solbackeskolan vill starta föreningen redan i höst.

- För mig är det viktigaste att det inte blir en skolförening utan att den är till för hela området. Det är viktigt att bryta upp de vattentäta skotten mellan skola, familj och fritid.

Även om det finns verksamhet i exempelvis Berghalla anser han att barnen ska få en chans att umgås med sina kamrater där de bor och känner sig trygga.

- Tänk vilket självförtroende som behövs om du till exempel är intresserad av basket och ska åka tvärs över stan för att träna med Högsbo. Ny ledare, ny hall och nya kompisar. Då gäller det att du redan i unga år är stark i dig själv.

Till sitt förfogande har man en gammal klubbstuga som ligger i anslutning till skolan.

- Skolan skriver kontrakt på lokalen, men det är vi som sköter den. Varje eftermiddag från det att skolan slutar fram till klockan sex har vi verksamhet där.

Göran Claesson menar att vad som framför allt behövs är mötesplatser. Ställen där barn, ungdomar och vuxna kan träffas. Att ordna de mötesplatserna är viktigare än att sätta sig på piedestal och berätta för folk hur det ska vara.

- Ett problem man ibland möter inom idrottsrörelsen är att man har svar på allting. Men tänk vilken initiativkraft dessa människor behövt för att ta sig hit. Tänk vad mycket de har att dela med sig av. Det gäller att ta det bästa från varje kultur. Då kommer det här att vara paradiset till slut.