En del av glädjen berodde säkert också på att Gas- och oljeprojektet, GOP, trots vissa förseningar fortskred enligt planerna. Denna väldiga utbyggnad kommer drastiskt att öka Preemraffs kapacitet. Sedan i maj har 1 200 människor arbetat med GOP, vilket innebär att detta varit och är en av Sveriges största byggarbetsplatser. Redan i januari, på planeringsstadiet, undertecknar Preemraff ett formellt, skriftligt avtal med Byggnadsarbetarförbundet om att lönerna för alla dem som anställs för utbyggnaden ska vara i nivå med svenska kollektivavtal. Men redan tidigt under sommaren får vi som arbetar på Preemraff veta att de hundratals portugisiska svetsarna och rörläggarna, som är inhyrda av det italienska företaget IREM, får en lön på 50 kronor i timmen. När tidsplanen för GOP-projektet mitt i sommaren är hårt pressad kontaktar IREM det thailändska bemanningsföretaget Vinze Plazement och de sista veckorna i juli flygs över tvåhundra thailändska arbetare till Sverige. De får sin förläggning på ett logementsfartyg i Lysekils hamn. De är utbildade svetsare och rörläggare. De får en lön på 19 kronor i timmen.

Samma varma augustikväll som Preems huvudägare, Mohammed al-Amoudi, deltar i det trivsamma styrelsemötet ute på Preemraff beordras de thailändska arbetarna att samlas i matsalen på sitt logementsfartyg. Där kräver representanter från både IREM och Vinze Placement att de skall underteckna ett kontrakt, där det påstås att deras lön är i nivå med de svenska kollektivavtalen. Detta för att man ska kunna ha något att hänvisa till inför frågor från fackföreningar och massmedia. När några av de thailändska arbetarna undrar varför de skulle skriva på ett kontrakt som inte säger sanningen om den lön de faktiskt får, hotas de med fysiskt våld från företagens representanter. Man vill tvinga dem att lämna fartyget, men tack vare de andra arbetarnas protester lyckas det inte.

Vid lunchtid nästa dag kallas samtliga thailändska arbetare till en av matsalsbarackerna på Preemraff. Där får de av IREM beskedet att de fyra som kvällen innan hade ifrågasatt de lögnaktiga kontrakten omedelbart ska avskedas och flygas hem. Då reser sig de 200 thailändska arbetare och lämnar matsalsbaracken, lämnar raffinaderiets inhägnade område och börjar gå landsvägen in mot Lyseki. Inför denna handling av solidaritet och mod reagerar så pass många av deras arbetskamrater och lokala media att nyheten om deras villkor på allvar blir uppmärksammade. Denna publicitet blir alltmer pinsam för Preemraff. Till sist låter man meddela att man nu är beredd att se till att thailändarna skall få en lön som stämmer med det kontrakt man skrivit under redan i januari - i nivå med svenska kollektivavtal. All den negativa publicitet företaget dittills fått vänds nu i sin motsats.

Omedelbart efter detta besked börjar de thailändska arbetarna att skickas hem, trots att de enligt sina kontrakt skulle arbetat sex månader i Sverige. I dag finns inte ens hälften av dem kvar på Preemraff. Kvar finns däremot de portugisiska svetsarna och rörläggarna med sin lön på 50 kronor i timmen. Kvar finns också 50 polska ställningsbyggare, vars lön är mindre än hälften av vad svenska ställningsbyggare tjänar. Kvar finns lika många slovakiska ställningsbyggare, med lika usel lön, som arbetar åt GP-ställningar, ett företag som ingår i Midroc-koncernen, ägt av en man vid namn Mohammed al-Amoudi. Cirklarna krymper, blir allt snävare, blir till en snara.

Stackars Mohammed al-Amoudi och stackars Per Olsson, vd för Preemraff, som inte har råd att hålla sitt ord, inte råd att betala rimlig lön till dem som bygger ut deras raffinaderi. Särskilt synd är det väl om Per Olsson som i tv-programmet Uppdrag/granskning står rakryggad i sin kostym och ljuger rakt in i kameran om att alla nu har lön enligt svenskt kollektivavtal vid utbyggnaden som pågår. Det är en moralisk misär, en kejsare utan kläder som talar. Borde han inte avgå?

Nästa gång ni ser den neonupplysta björnnosen, som skall symbolisera trygghet och omhändertagande, lägg då märke till hur leendet har stelnat i en cynisk grimas, hur ögonen lyser giftigt gröna av girighet. Denna gula, goa nalle har blivit en symbol för svek och lögner. Kör snabbt förbi detta giriga tryne. Bojkotta honom. Nu.