Roadmovie som följer i sina egna gamla spår
Det börjar som en vanlig dag för Åke Jönsson. Han är på väg hem från jobbet, självupptagen som vanligt och särskilt exalterad efter att ha gett en man sparken. Han sitter i sin stora dyra bil, med mobilen i handen, böjer sig ner och så bang! Han kör på sin son. Livet rämnar och han vet inte vad han ska ta sig till.
Åkes tillflykt blir ironiskt nog bilen. Han sitter i den, spionerar utanför sitt eget hus, varifrån han efter sonens död är portförbjuden. Snart kör han omkring i en taxibil på gatorna i Göteborg. Det är någonstans här som filmen tar fel väg.
Har vi sett det förut? Nja, inte riktigt, men Simon Stahos förra film Dag och Natt utspelade sig helt och hållet i en bil och Bang Bang Orangutang gör till stor del detsamma. Dessutom gestaltar Mikael Persbrandt huvudkaraktären, precis som i Dag och Natt.
Är Åke utomhus har han inte långt till sin bil och oftast befinner han sig i den. Det är irriterande, och jäktande. Vi får inte ens se var Åke bor, om han inte bor i bilen vill säga.
Likheterna mellan Stahos två filmer är slående, men Bang Bang Orangutang är mycket mer komplex med bisarra och lustiga inslag mitt i allt elände. Den går längre i färg och form och är en färgsprakande men tragisk berättelse. Åke förlorar helt kontrollen och blir närmast manisk i förhållande till andra människor - dottern, frun, chefen och den nya 'flickvännen'. Han förlorar greppet
om sig själv och försöker hitta hem igen.
Tyvärr fungerar filmen som en uppvisningsplats för Sveriges skådespelarelit och man fokuserar mer på dem och deras prestationer än på karaktärerna. Kanske är det meningen? Insatserna är inte alls fy skam, men ett okänt ansikte hade gjort filmen mer trovärdig.
FILM
Bang Bang Orangutang
Regi: Simon Staho
I rollerna: Mikael Persbrandt, Lena Olin, Tuva
Novotny, Michael Nyqvist med flera.
Distribution: Sonet Film AB