Det är tur att den attityden inte lever vidare i våra större idrottsklubbar här i stan. Även om jag personligen var emot projektet FC Gothia så tyckte jag att det var ett sundhetstecken att man fört diskussionen: man får inte vara rädd för förändring. Se bara på fotbollen.

Det tog tio år för monsterskeppet IFK Göteborg att förnya sig på allvar. När de äntligen gjorde det – med ett knippe tonåringar från 031-området och en och annan islänning –vet vi hur det gick.

Roland Nilsson gjorde ett hästjobb i GAIS, men körde in i en offensiv återvändsgränd där hans lag i princip hade mest begränsad anfallsförmåga i allsvenskan. Nu är det dags för omstart och förnyelse. I hans ställe kommer en purung Magnus Pehrsson att försöka höja målskyttet så att vinnaren av den interna skytteligan detta året slipper stanna på nesliga fyra mål.

Och i Kopparberg har en levande legend (jo, det är han – jag gillar inte uttrycket, men det är han) klivit in på banan och ska försöka lyfta Valhallalaget det där sista, efterlängtade, extra steget.

Jag är, som tidigare framhållits, urusel på att tippa. Men magkänslan säger att det kan bli bra i Fotbollsgöteborg det här året. GAIS sjua. Blåvitt trea, men nytt guld redan 2009. Och Kopparberg, här går jag ”out on a limb”, tar skrällguld under Torbjörn Nilsson, för den mannen KAN helt enkelt inte misslyckas (vi glömmer proffskarriären, va?).

ÖIS, då? Jo, deras öden avstår jag från att kommentera tills jag vet om Allbäck ansluter eller inte. Den förändringen kan innebära en hel förenings framtid.

Förändringens vindar blåser även här på redaktionen. Nu går vi till ett helt nytt format. Det här är den sista sportsidan av det ”gamla” slaget ni får läsa. Nästa vecka är det en helt ny GFT ni får i handen och en helt ny sportsida. Jag kommer även i fortsättningen vara redaktör, men väldigt mycket kommer att vara annorlunda.

Hur det blir får ni se nästa vecka. Själv tycker jag i alla fall att det ska bli otroligt spännande.

Jag hoppas att ni fortsätter läsa.