Han betonar att en bostad är grundläggande för att en människa ska komma på fötter. Sedan, när boendet är ordnat, kan man med stöd och hjälp börja leva ett vanligt liv.

- Men det är just stöd och hjälp man behöver, inte kontroll, säger han.

Claudette Skilving, enhetschef för Enheten för hemlösa i Stockholms stad, ser just bostadstillgången som det största problemet och förklarar att nybyggen bör byggas så att även utsatta grupper kan bo där. Det betyder att det bör byggas små, billiga hyresrätter med låga krav för inflyttning och sedan högt i tak innan en vräkning sker.

Rolf Nilsson menar att frivilligorganisationerna vidmakthåller hemlösheten och eftersom de finns struntar samhället i att ta sitt ansvar. Han anser att det bästa vore om samhället hade egna långsiktiga projekt och att kommuner och landsting samarbetar.

- Frivilligorganisationer söker pengar för att hjälpa utsatta människor och gör dem beroende av verksamheten. Istället borde man se till att hemlösa får ett hem och ge dem hjälp i hemmet, säger Rolf Nilsson.

Mats Floderus, handläggare hos socialförvaltningen, menar att frivilligorganisationer ska vara ett komplement till stadens egna insatser. Det finns inget officiellt beslut att överföra delar av hjälpen för hemlösa till Stadsmissionen utan det beror snarare på en historisk tradition.

Förra året fick Stadsmissionen, utöver vårdavgifter, nästan nio miljoner kronor från Stockholms stad till sitt arbete med hemlösa. Det gör dem till den organisation som får mest stöd från staden för hemlöshetsarbete.

- Vårt uppdrag är att hjälpa människor i den akuta nöden men vi arbetar också för en förändring i samhället och frågar oss vad i samhället som skapar hemlöshet. Vi har absolut en nollvision, säger Marika Markovits, direktör för Stadsmissionen.

Stadsmissionen har även långsiktiga satsningar för hemlösa så som Bostället, som förutom akutboende bland annat har kvinnoboende och lågtröskelboende. De boende får vid inflyttandet skriva under ett individuellt avtal och en del av det avtalet kan vara att man ska vara drogfri.

- Man blir inte utkastad om man bryter mot avtalet. Istället tar vi då en diskussion med den människan för att lösa problemet. Vår tanke är att jobba med människor och man ska inte gå runt och vara orolig för att åka ut, säger Erika Martin, ställföreträdande enhetschef för Bostället.

I lågtröskelboendedelen har man en liten lägenhet med pentry och i akutboendedelen är det fyra sängar i varje rum för männen och två för kvinnorna. På manssidan är det ofta kö till de 20 platserna. För kvinnor finns det endast hälften så många platser men de är sällan fulla. Om det är fullt försöker personalen slussa de hemlösa vidare till andra boenden eller ordna extraplatser. Dagens Nyheter meddelade dock den 22 augusti att många har nekats plats på Bostället i sommar och att hemlösa istället sover i parker och prång på Söder.

- Jag tycker att det fungerar med organisationer, så som Stadsmissionen, som har hjälp till utsatta grupper som affärsidé och vision, säger Mats Floderus.

Det tycker inte Rolf Nilsson som anser att vården av hemlösa i dag har blivit en affärsverksamhet som drivs med vinstsyfte.

- Om hemlösheten försvann skulle cirka dubbelt så många bli arbetslösa, för en så stor industri är det. Av den anledningen vill organisationerna inte få bort hemlösheten, säger Rolf Nilsson.

Claudette Skilving menar det är en väldigt förenklad syn på saken och att man i så fall kan säga samma sak om polis och sjukvårdspersonal; att de inte vill få bort brottsligheten eller bota de sjuka eftersom de då inte skulle ha kvar sina jobb.

- Kan vi hjälpa en hemlös är vi jättenöjda, säger hon. Den dag vi inte behöver sociala insatser finns det säkert mycket annat viktigt att syssla med för medborgarna.

Den dagen verkar dock vara långt borta.

- Jag tror inte att vi kan få bort hemlösheten, tyvärr, men det bästa man kan göra är att minska rekryteringen till hemlöshet och alltså ge stöd till dem som riskerar att bli hemlösa, samt att arbeta för att de som blivit det ska få och klara av ett eget boende, säger Mats Floderus. Det är en samhällsfråga; hur välfärdsstaten fungerar - eller inte fungerar.