Inkomstskillnaderna mellan äldre och yngre, högutbildade och lågutbildade samt infödda svenskar och utlandsfödda svenskar ökade mellan 1990- och 2000-talet. Men mellan män och kvinnor gick det i motsatt riktning; kvinnorna har börjat närma sig männen inkomstmässigt. Det visar en ny rapport, Har den ekonomiska jämställdheten ökat sedan början av 1990-talet?, utgiven av Arbetslivsinstitutet.

- Det beror på att kvinnorna har skaffat sig högre utbildning och i snitt jobbar fler timmar i dag än tidigare, säger Anita Nyberg, författare till rapporten. Det ökade antalet arbetade timmar förklarar hon med att högutbildade kvinnor i regel arbetar mer än lågutbildade och att kvinnor i dag är mer medvetna om sina pensionspoäng i och med det nya pensionssystemet.

Märit Röger, sakkunnig på JämO, hoppas att de minskade ekonomiska skillnaderna mellan könen även beror på jämställdhetslagen som går ut på att människor med likadana eller likvärdiga arbeten ska ha lika lön, oavsett kön, etnicitet etc. 1994 kom nämligen ett krav på att arbetsgivare måste göra en kartläggning av de anställdas löner, vilket gör att orättvisor lättare upptäcks.

- Kvinnors och invandrares lägre löner är inte en del av arbetsgivarnas ekonomiska strategier. Det handlar om attityder och att se att kvinnor och invandrare har samma möjligheter som infödda män, säger Märit Röger.

Anita Nyberg är noga med att poängtera att de ökade inkomstskillnaderna mellan till exempel högutbildade och lågutbildade är relativa och inte går att se i absoluta tal. Generellt har både hög- och låginkomsttagare fått mer pengar i plånboken under det senaste decenniet, men de som tidigare tjänade mest har fått den största ökningen, vilket ökade klyftan mellan de som har mest och de som har minst. Dessutom finns det en tydlig skillnad på källan till mäns och kvinnors inkomster.

- Kvinnor får fortfarande väldigt mycket av pengarna som har anknytning till barn, så som föräldrapenning och underhållsstöd, medan männen får det mesta av räntorna, lönerna och övriga näringslivsinkomster, säger Anita Nyberg.

En grupp kvinnor som inte har hängt med i den ekonomiska tempoökningen är de ensamstående mammorna. Deras disponibla inkomster har i stort sett stått stilla under den undersökta perioden.

- Relativt sett har de fått det sämre, säger Anita Nyberg. De klarar inte att i snitt hålla samma standard som sina grannar.

Märit Röger förklarar det med att det inte är lika lätt för ensamstående att satsa på karriären och jobba övertid på grund av till exempel dagishämtning. Dessutom anser hon att även det beror på attityder. Arbetsgivare förväntar sig inte att ensamstående mammor ska kunna ta i det lilla extra som ofta krävs för en befordran och de förväntningar en arbetsgivare har uppfylls ofta omedvetet.