Emelie Svenningsson vill nå stjärnorna. Och hon har kommit en bit på vägen. I fjol hanterade hon nerverna och andspänningarna i 'Skräckens kval', det kval där 30 av 300 spelare får det kort som

utlovar spel på damernas Europatour.

- Sista kvaldagen var hemsk. Allt gick fel i början, jag var fem över par efter sex hål och visste att jag antagligen var tvungen att gå på par resten av hålen för att klara mig. Det var den värsta rundan i mitt liv. Men när jag lämnade in scorekortet fick jag höra att jag hade klarat det, och då släppte allting. Det första jag gjorde var att ringa till Josefin (den 23 minuter äldre tvillingsystern) i USA, berättar Emelie.

Det som skiljer amatören från proffset är förmågan att göra något bra i en pressad situation. Emelie har 'det' inom sig.

- Om jag har ett svårt slag som gäller mycket, lyckas jag ta fram det allra bästa och slå slag som jag inte hade kunnat göra bättre om jag hade fått 100 försök. Det är faktiskt ganska häftigt när det händer, då blir man lite impad av sig själv.

Under vintern har Emelie slipat sin sving till perfektion. Hon har gjort det till tränaren Calle Gustavssons översyn på den renoverade övervåningen i Växjö ridklubbs- stall.

- Det krävs att man hela tiden underhåller och håller koll på tek-niken för att den ska vara bra. Alltid finns det saker att förbättra, säger Emelie, som bland annat polerat starten av baksvingen.

Europatoursäsongen har hon

redan inlett - på Teneriffa. Kvalgränsen missades med ett ynka slag.

- Det kändes fruktansvärt surt! Jag hatar att förlora, det är bland det värsta jag vet. Men att misslyckas är en del av det här jobbet, jag vet att det kommer tävlingar där det kommer att gå dåligt. Det gäller att bli bra på den delen också. Även om det var irriterande så är jag nog en sådan där person som blir taggad av en grej som denna. Jag blir peppad att träna hårt för att visa 'dem'

nästa gång.

Envis och bestämd har Emelie alltid varit, det intygar i princip alla i hennes närhet. Som golfproffs är det egenskaper hon gärna behåller.

- Jag har bra självdisciplin och är väldigt målinriktad. Jag måste alltid genomföra vad jag har planerat och helst lite till. Annars får jag

dåligt samvete. Om jag exempelvis har tänkt att springa i 45

minuter, skulle jag aldrig sluta

efter 43 minuter oavsett om det

gjorde ont eller om jag var helt slut - då skulle jag inte känna mig nöjd efteråt, förklarar Emelie och av-

lossar ett skratt.

Emelie har minst sagt ett spännande år framför sig. På tävlingsagendan finns resor till länder som Italien, Ungern, Holland och Wales nedplitade. Långkörarresorna är inget som bekymrar, snarare tvärtom. 'Det är sånt man måste lära sig att tycka om, om man vill hålla på

med det här yrket', som hon

själv så kärnfullt uttrycker det.

Efter fjolårets alla framgångar (bland annat seger i Gefle Ladies Open och Telia Tours totalranking) är självförtroendet på topp inför det som komma skall. Snart hoppas Emelie kunna utmana de riktigt stora.

- Jag behöver slå längre och bli mycket säkrare på att putta, säger Emelie om svagheterna som ska förvandlas till styrkor.

Är du stjärna i Gislaved (uppväxtkommunen) nuförtiden?

- Haha, stjärna vet jag inte! Men de flesta vet nog vem både jag och mina systrar är. Folk kommer fram och säger att de följer mig på Internet. Det är kul och något jag verkligen uppskattar.

När kan du och Hanna-Sofia (äldre systern, som även hon spelar på Europatouren) på allvar hota Annika och Charlotta?

- 2010 kan det nog bli rätt jämt.

Du har förverkligat en av dina drömmar genom att ta dig till

Europatouren. Berätta om din framtidsvision.

- Jag drömmer om att få vinna - att kyssa en stor, fin glastrofé och lyfta den högt upp i luften. Att

känna att man är bäst av alla. Det är

något jag längtar efter och som driver mig.