Stockholms Fria

Humanister startar inga revolutioner

Jean-Luc Godard fick sitt genombrott år 1960 med Till sista andetaget, filmen som var med och formade den franska nya vågen, med lättare teknik, nya kameragrepp och inte minst späckad av referenser till andra filmer. Nu är Godard aktuell med Vår tids musik. Inte lär han göra sina trogna fans besvikna, men han lär inte heller locka till sig ny publik. Många av normerna han var med och satte på 1960-talet kan spåras även i denna film, men berättelserna har med åren blivit allt mer fragmentariska och abstrakta.

Vår tids musik är indelad under tre rubriker likt Dantes Den gudomliga komedin: Helvetet, Skärselden och Himmelriket. Med en inledande sekvens av arkivmaterial blandat med klipp från spelfilmer - med bilder av krig, död och elände - sätter han stämningen. I senare delar låter han oss möta personer i samband med en litteraturkonferens i Sarajevo, verkliga författare och poeter, liksom fiktiva karaktärer och inte minst sig själv. Filmen berör kriget i Bosnien och Israel-Palestina-konflikten, men även behandlingen av Amerikas indianer och det nazistiska arvet. Poesin spelar en central roll i filmen och dess betydelse lyfts fram inte minst mot slutet, i himmelriket, då en fristad målas upp och en självmordsbombares agerande kommenteras. En man läser en bok - Street of no return.

Referenser både till egna och andras filmer förekommer flitigt, och det är kanske just det som gör Godards filmer av i dag mest intressanta. Han har en kritisk ansats, tar upp ämnen som krig och konflikter, men genom valet av berättarsätt nås endast ett snävt urval av åskådare. Men så vill nog Godard inte heller ha en större publik. Det är mer ett personligt 'statement' än en plädering riktad till publiken. Det gör dock filmen svåråtkomlig. Men ibland fälls högst slagkraftiga kommentarer. Som när Godard svarar på frågan om varför revolutioner inte startas av humana människor: 'That"s because humane people don"t start revolutions - they start libraries'. “And cemeteries', som samtalspartnern svarar.

Fakta: 

Film
Vår tids musik
Manus och regi: Jean-Luc Godard
I rollerna: Sarah Adler, Nade Dieu, Rony Kramer,
Simon Eine, Jean-Christophe Bouvet m.fl.
Distribution: Triangelfilm

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Tillåtande filmfestival söder om Themsen

Söder om Themsen, i det livfulla området South Bank, ligger brittiska filminstitutets biograf, National Film Theatre. Här har den 21:a upplagan av London Lesbian & Gay Film Festival nyligen rundats av. Cindy Carlsson guidar till flippar och floppar.

Stockholms Fria

Två helt olika CIA

Två amerikanska filmer som båda handlar om CIA visades under festivalen i Berlin. Itty Bitty Titty Committee och The Good Shepherd är nog så olika som två filmer kan bli.

Stockholms Fria

Ett ständigt sökande efter mening

Sökandet kan sägas vara centralt för många filmer på årets filmfestival i Berlin, och särskilt sökandet efter kärlek och mening med livet. Gripande var Bettina Blümners dokumentärfilm Prinzessinnenbad (Pool of Princesses), som följer tre femtonåriga flickor som växer upp i Kreuzberg, en stadsdel i Berln.

Stockholms Fria

Queerfilm i fokus på Berlins filmfestival

I år firade Teddyn - The Queer Film Award - 20 år. Priset har haft stor betydelse som ett emanciperande pris och firades med 36 tävlande queera filmer i olika sektioner.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu