Enligt lagen får man inte behandla oss homosar illa. Man får inte säga elaka saker till oss gällande vår läggning, man får inte misshandla oss på grund av vår läggning eller på något annat sätt visa sitt homohat öppet. Det vet väl alla! Det är det öppna hatet människor uppfattar och därför tros det vara det vanligaste problemet. Men det är det dolda hatet som är det mest förekommande. Om någon öppet visar sitt hat mot mig kan jag anmäla honom eller henne. Men om denne någon sköter det snyggt och döljer det bra - då finns det inget att göra. Tyvärr!

Jag har själv utsatts för detta, som så många andra. För cirka ett år sedan skulle jag köpa en hundvalp. Jag och min fästmö hade redan planer på en annan valp, men vi sa oss klara av två hundar. Jag tog kontakt med en jättevänlig kennel som planerade att ta en kull på sin tik. Vi pratade ett flertal gånger per telefon och till sist bokade jag en valp från den kommande kullen. Allt var överenskommet och klart.

Vi skapade en vänlig kontakt via telefon och mejl. En dag bestämde vi oss för att träffas på en hundsutställning. Då var det cirka sex veckor kvar tills valparna skulle komma.

När vi bestämde tid och plats på utställningen nämnde jag, med hjärtat i halsgropen, att min sambo skulle följa med mig.

Dagen var inne då vi skulle få träffa uppfödaren. Det var riktigt nervöst. I den sekund som hon kopplade vem jag var och vem min kvinnliga sambo var blev hon helt ställd och harklade sig lite. Vi blev nervösa över vad hon skulle tycka, men hon verkade inte bry sig. Man blev hur glad som helst! Det är inte så roligt att alltid behöva oroa sig för vilket bemötande man får på grund av sin läggning. Det är jobbigt att alltid hålla tungan rätt i munnen så man inte försäger sig angående sin 'kompis'.

Dagen efter utställningen skulle jag ringa henne, men hon svarade inte. Hon svarande inte förrän två veckor senare och då med en djup suck.

- Du Zarah! Jag tror inte att jag vill sälja en valp till dig, trots vår överenskommelse. Jag tror att du och din...*harkel* kompis klarar er med hennes hund. Det vore ju dumt om du och din...*harkel* kompis blev osams om till exempel din hund gör illa din...*harkel* kompis hund.

Men snälla någon? Hur genomskinligt är inte det egentligen? Det är ett praktiskt exempel på den dolda homofobin. Hon sa inte med ett ord vad hon tyckte, det hamnade mellan raderna. Därför kunde jag inte anmäla henne. Alla förstod vad det handlade om, men vad var mitt bevis?

Jag tycker att det är underbart med alla lagar och regler som är skapade för oss homosexuella för att vi ska slippa utsättas för dåligt beteende. Tyvärr skyddar lagen inte mot det som döljs väl, som hos till exempel den här kennelägaren.

Vi är helt enkelt tvungna att vänja oss vid att vi inte alltid blir

accepterade, trots att vi har rätt till det. Saken är den att vi begär inte att alla ska förstå vår kärlek. Det räcker med att dom accepterar och respekterar den. För vare sig ni vill eller ej är det samma kärlek som ni känner. Kärlek till en annan människa.