När Turkiet knackar på dörren för medlemskap i den europiska unionen ställs den inför sin kanske största utmaning hittills. Om bara något decennium med liknande demografisk utveckling kommer Turkiet att vara Europas folkrikaste stat. Problemen med fattigdom, bristande utbildning och demokratiskt underskott kommer knappast att vara lösta till dess. Icke desto mindre bör EU - efter grundligt utförda förhandlingar och tydligt ställda krav - erbjuda Turkiet fullt medlemskap.

Fördelarna vid ett turkiskt medlemskap är flera: för första gången skulle unionen få ett medlemsland där majoriteten av befolkningen är muslimer. I global geopolitik upplevs allt oftare de rika, sekulariserade industriländerna stå i konflikt med muslimska länders intressen och värderingar. Ett turkiskt medlemskap ger EU större förhandlingstyngd i förebyggande av sådana konflikter.

Turkiet har redan påbörjat ett omfattande reformprogram där man bland annat slopade dödsstraffet (2002) och arbetar med att stärka kurdernas rättigheter. Skulle EUs medlemsländer välja att godta den nya författningen ges det arbetet förnyad styrka. Med Turkiet som medlem i unionen tvingas landet acceptera våra gemensamt antagna värderingar om jämlikhet, yttrandefrihet och demokrati.

Unionen bringar välstånd till sina medlemmar. Att det är kontroversiellt på en global skala är inget argument för att inte göra Turkiet, en av Europas fattigaste länder, till en förmånstagare.

Reformarbetet skulle samtidigt kunna löpa åt andra hållet.

Schengenavtalet som bland annat försvårat invandring skulle allvarligt försvagas när turkarna blir unionsmedborgare. Enligt lagen om fri rörlighet för arbetskraft inom unionen blir den del av Schengenavtalet som begränsar arbetskraftsinvandring nära nog meningslös. Förhoppningsvis kan det leda till en generösare attityd även till länder utanför EU.

Ett annat område där Turkiets medlemskap skulle spela roll inom EU är jordbrukspolitiken. För de nyligen anslutna östländerna har man skapat tvivelaktiga övergångsregler som skulle ställas i än mer ofördelaktig dager vid ett turkiskt medlemskap.

Att ge Turkiet inträde till unionen skulle stärka integrationen. I stället för att se muslimer som främmande inslag i vår kultur skulle de bli en respekterad part vid förhandlingsbordet. Världen genomgår en globalisering av kulturer och värderingar, oavsett om man är för det eller inte. Vi som medlemmar av EU ställs snart inför valet om vi ska vara med och påverka den globaliseringen eller om vi vill sluta oss tätare samman i ett fåfängt försök att konservera status quo.

Det finns många hinder att övervinna på vägen till ett medlemskap, inte minst de nuvarande medlemsländernas rasism. Därför hoppas jag att ickestatliga organisationer som verkar för flyktingars fri- och rättigheter, jämlikhet, demokrati och hållbar global utveckling så gott det går påverkar opinionen för Turkiets snara inträde i EU. Om vi sedan ska fatta det beslutet i en folkomröstning eller inte spelar mindre roll.