Det senare uttalandet kan misstolkas, även om hon de facto är Sveriges främsta snöskotercrossåkare. 'Självsäkert', tycker kanske någon. Men 23-åriga Anna är inte den som slår sig för bröstet och skryter om hur bra hon är. Hon säger bara det som alla redan vet. Det finns ingen med XX-kromosomer som kan hota henne i längden. Inte än.

24-åriga Anna har tävlat i tre år och vunnit lika många RM. Lina har varit som en skugga under samtliga mästerskap.

- Tvåa, tvåa, trea - det är mitt facit. Klart att det känns halvsurt. Jag är en hemskt dålig förlorare. Direkt efteråt händer det att jag fäller en tår av besvikelse, ilska och irritation. Man gör nog bäst i att hålla sig ifrån mig de påföljande minuterna. Men jag kommer alltid igen, säger Lina Kaasalainen, 26.

De bägge damerna tävlar nästan varje helg; i RM mot tjejer men ofta även mot grabbar.

- Det bästa är att vi kör på samma villkor. Men vissa tål inte att få stryk av oss, säger Lina.

- Ja, somliga blir verkligen knäckta. Andra tar det med en klackspark och säger att 'nästa gång får jag väl ta på mig en peruk och köra', fortsätter Anna.

Hon berättar att dusterna mot grabbarna innehåller en hel del taktiskt rävspel, där småknuffandet tillhör vardagen. Vurpar gör hon sällan.

- Jag försöker hålla mig på mattan. En gång fick jag gå med gips i ett par veckor med befarat båtbensbrott, vid ett annat tillfälle stukade jag foten.

Lina tycker om när banorna har många kurvor och hopp, trots att hon en gång formligen blev 'överkörd' av en kille som inte 'sett något före hoppet på grund av all snörök'.

- Hoppandet är en del av sporten. Det gäller att komma rätt. Tänk dig själv hur det är att hantera och parera en 225 kilo tung skoter i luften.

Under vintern har snön lyst med sin frånvaro, vilket medfört att sä-

songens tävlingar till stor del förlagts i landets norra delar. Resorna blir långa. Bensinen är dyr, skotern behöver underhållas. Till slut tappar plånboken pondus. Lyckligtvis har damerna sponsorer som bidrar med rabatterad utrustning.

Anna vågar inte räkna ut vad en sä-song 'går på', men vet att hennes skoter, en Ski-Doo MX 440, kostar 108 000 kronor för en 'vanlig' kund. Lina har en ny skoter för sä-

songen, en svartlackerad Lynx Rave 440 som hon sitter längre fram på, som på en cross.

Snöskotercross är ingen lätt sport; ryggen tar mycket stryk och 'underarmarna blir stumma om man håller för hårt i styret'.

Ett heat avgörs över fem varv à en kilometer. På tio minuter är det över. Starten är A och O.

- Man får inte stå och sova vid starten. Ibland är jag väldigt sen, säger Anna.

- Kommer man iväg bra kan man köra sitt eget race. Vi försöker att träna upp tumreaktionen. Att tidigt hamna i fel spår, och bli nedsprutad av framförvarande förare, är ingen hit, fortsätter Lina.

Daladuon representerar Malungs MK som är en framgångsrik motorklubb.

- Malung är ett skoternäste. Det finns ju inte så mycket annat att göra här, säger Lina.

Fritiden mellan tävlingarna spenderas i spåren, på gymet - och i garaget.

- Jag är alltid med - men mest för sällskapets skull. Visst kan jag göra en del småjusteringar; korrigera kombinationen på dämparen, byta munstrycket. men jag har min Johannes, säger Lina om pojkvännen som agerar mekaniker.

Anna drar också i släkttrådarna när det gäller mekandet.

- Min brorsa Magnus brukar pilla på min skoter. När saker inte funkar som det ska kan jag lätt bli arg på honom. Men oftast sköter han sig bra.

Med toppfarten 120 kilometer i timmen kan åkarna teoretiskt sett gasa om bilar på motorvägen och susa om Anja Pärson i Super G-backen.

Lika fort som det går, lika taggad är Lina inför det som komma skall. 'Den eviga tvåan' vill bryta det inrotade mönstret.

- Att få ställa sig högst upp på prispallen i RM. det är min största dröm just nu. Jag vill inte höra ordet 'tvåa' en gång till.

Anna satsar på fjärde raka titeln (men hoppas också nå finalen i 600-klassen för killar).

- Det är roligt att vara bäst på något. Gör jag något så vill jag göra det ordentligt. Jag har vunnit damklassen tre gånger och söker nya utmaningar, säger Anna.

Men först ska RMs avslutande deltävlingar köras i Skellefteå (6 mars) och Sveg (19 mars).

Lina Kaasalainen:

- Jag är en vinnarmänniska. När tävlingen drar igång glömmer jag att vi är teampolare. Då kommer 'hornen' fram. Jag har klått henne i några heat och vet att jag kan göra det igen. Nu jäklar ska jag göra allt för att uppfylla min dröm.