Offside - för oss som gillar olivolja
RECENSION. Fotbollsmagasinet Offside fyller fem i år och gör det med stil. 2005 års första nummer bjuder på en uppdaterad layout, men samma genomarbetade texter som alltid.
Magasinet, numera i en slags National Geographic-format, andas klass rakt igenom. Från den snygga omslagssidan till den avslutande nostalgibilden på Johnny Ekström i Empoli-hatt. Offside har alltid varit en udda fågel i den svenska sportjournalistik-ankdammen. Idealet är ofta fort och kort när det ska produceras texter om sport. I Offside tillåts texterna bli riktigt långa. Språket är detaljrikt och välvårdat, utan att bli pretentiöst. Artikelidéerna är ofta oväntade och orginella. Det är fotbollsnörderi på hög nivå.
Till det aktuella numret har Peter Birro, annars mest känd som manusförfattare, åkt till Neapel för att skriva om favoritlaget Napoli. Maradonas gamla gäng huserar numera i den italienska tredjedivisionen. Förfallet har gått så långt att Diego Armandos gamla tröja, nummer 10, bärs av svensken Karl Corneliusson. Något som får Birro att gå i taket av lycka - Corneliusson är nämligen fotbollsfostrad i författarens svenska favoritlag, Örgryte.
Birros reportage, skrivet i samarbete med Mats Lerneby, berättar nästan lika mycket om staden Neapel som om fotbollslaget. Likadant är det med Per-Anders Jörgensens utsökta bilder. Inget problem, tycker jag. En fotbollstidning behöver inte bara innehålla spelarporträtt och diskussioner om spelsystem - förmågan att sätta in sporten i ett socialt sammanhang är en stor förtjänst. Speciellt när staden och fotbollslagets öden är så sammantvinade som i Neapel.
Upplägget faller dock inte alla i smaken. Offside brukar hyllas förbehållslöst i övriga medier, men när Birros text uppmärksammades av en kulturskribent - till på köpet en kvinnlig sådan - såg en sportkrönikör sig tvungen att agera. Den 28 januari skrev Svenska Dagbladets Jan Majlard, apropå Napolitexten, om hur Birro 'staplar olivoljedränkta klyschor på hög', att texten 'är för lite Careca och för många tvättlinor'. Själv störs jag inte av någon enstaka tvättlina. Likaså gillar jag olivolja. Majlard är nog mer för margarin.
Hur som helst innehåller nya Offside fler matnyttiga reportage. Marcus Christenson berättar den hårdkokta historien bakom Wayne Rooneys flytt från Everton till Manchester United. Ulf Roosvald följer med svenska klubbledare och kommunpolitiker på studiebesök i Danmark, där de frågar sig varför svenska fotbollsarenorna är så sunkiga. Olof Peronius har både träffat Mattias Svensson i Norwich och besökt Maradona-kyrkan i Buenos Aires.
Dessutom bjuds det recensioner, kortare texter - nya avdelningen Atlantis avhandlar till exempel den belgiska fotbollens kris - och en riktigt klurig läsartävling (som jag till slut tror mig veta svaret på). Allting avslutas med Charlie Christenssons fotbollsserie 'Bar Nero', skruvad som en Roberto Carlos-frispark och väldigt långt från Buster. Vilket passar perfekt i Offside.
