Som nyårslöfte under hela förra året gällde att jag skulle snacka mindre och verkstada ... eeeh ... 'mindre snack och mer verkstad'-styra upp mitt liv. Jag skulle alltså ta tag i saker och inte bara prata om att det och det borde göras. Med lite perspektiv på det gamla året - en vecka - tycker jag personligen att jag lyckats rätt bra. Inte så mycket snack alltså. Desto mer aktivitet. Shit, vad man kan få saker gjorda om man bara ger sig fan på det. Eller så blir det väldigt tyst...? Jag måste ringa och fråga några om jag lyckats med mitt nyårslöfte. Jo. Det hade jag. Men U sa att det knappast hade blivit lättare att leva med mig. Fast på pluskontot fanns att jag har fått bättre självförtroende, att jag verkade ha kommit närmare det jag vill bli, och att vi har fått uppleva en massa saker. Synd att den här synpunkten kommer efter nyår, annars hade man ju haft 'årets nyårslöfte' - som alltså inte hade varit en plasma-skärm förutspådd av HUI.

Så här vid årsskiftet brukar det gå åt mycket tid att summera. Eftersom jag gillar att lista saker kommer här en lista med 2004s tre mest irriterande saker: 3) Läraren som under c-uppsats-pm-ventileringen sa att det inte längre fanns några problem i samhället för män att iklä sig kvinnokläder, eller inta feminina positioner, och att han visst skulle kunna gå till jobbet i kjol utan att någon på vägen dit eller på institutionen skulle reagera. Hello. Välkommen till Förnekelseborg. 2) Hon i Brothers som menade att de behövde ha porriga tjejer i reklamen för att de flesta kalsongerna köps av kvinnor. Iförda raff-set och inget mer då eller? 1) Konstiga reaktioner på diskussionen om mäns kollektiva ansvar. I DN ritade Hans Lindstöm denna konversation: 'Men du kan väl inte sätta dit Stefan för det, när det var Ulf som gjorde det, Maggan!' 'Men herregud, det kvittar väl - karlar har ju ett kollektivt ansvar!'. Oj, så fel. Oj, så dumt.

För att inte deppa ihop gjorde jag även en lista med årets tre bästa saker: 3) Inspirerad av Masjävlar känner jag en oerhörd tacksamhet över att jag kan vara trevlig och ha det trevligt med min familj. 2) Att kvinnorna fick mest pengar av Nobel. In your face mannen! 1) Att diskussionerna och debatterna har börjat gå från offren till att rikta in sig på förövarna. Det kollektiva ansvaret handlar för övrigt om att säga ifrån när föraktfulla kommentarer fälls i exempelvis styrelserum, omklädningsrum och bastur och andra ställen där kvinnor inte kan vara närvarande och curla.

Sammanfattning av mitt 2004: antal c-uppsatser: 2, antal köksrenoveringar: 0, antal fantastiska gudbarn: 1, antal sedda filmer: 138, antal plastbrorsbarn: 1, antal fällda tårar: 111, antal bortkastade timmar framför dålig tv: mellan 0 och 364 beroende på hur man definierar bortkastad. Antal snack: 296, antal verkstad: 293.

Årets (haha, jag sa årets, jag menar ju Förra Årets) nyårslöfte, alltså det som jag sa efter ett par (yes, that will do) glas bubbel nyårsaftonen 2004/2005, var och är att jag ska ta bättre hand om de mina. Jag ska vårda mina relationer och finnas där för mina vänner. Jag ska åka med kycklingsoppa till de sjuka, vara barnvakt till de ensamstående mammorna så att de kan få gå på bio och få en liten stund för sig själva, jag ska i stället för att titta på skräp-tv ringa till min mormor och inte sucka över hennes bittergnäll utan verkligen finnas där för henne. Vara mormors klagomur. Vara den bästa vännen och partnern. Oj, nu börjar det lukta mycket snack. Men det gör inget. Det är ju ett nytt år nu.