Värst drabbat av naturkatastrofen har Sri Lanka och Indonesien blivit. I Sri Lanka, som bara skiljs från Tamil Nadu av det smala sundet Palk Straits, uppskattar myndigheterna att så många som 25 000 människor har dött.

Cheferna för Indiens hemlighetsfulla atomenergiorgan DAE gick snabbt ut med uppgifter att kärnkraftsanläggningen i Kalpakkam, som ligger 80 kilometer från delstatshuvudstaden Chennai, hade klarat sig oskadd. På tisdagen lät DEA en grupp journalister inspektera anläggningarna för att försöka bevisa för allmänheten att ingen strålning har läckt ut. På måndagskvällen gick anläggningens chef S K Jain ut med nyheten att man stängt ner verket på grund av översvämningar av pumphuset vars funktion är att kontrollera tillförseln av det havsvatten som används för att kyla ner anläggningen.

Men trots att Kalpakkam-verket klarade sig från större skador så är det faktum att 30 anställda vid anläggningen dog bevis på att de som planerat kärnkraftsanläggningen aldrig på allvar trodde att Tamil Nadu skulle kunna drabbas av tsunami-vågor. Flera av dödsoffren vid verket var teknisk personal och kärnfysiker.

Personalens bostadsområde har nu evakuerats och ingen vill säga när kärnkraftsverket kommer att öppna igen.

Ett större kärnkraftskomplex håller samtidigt på att byggas i Koodankulam, cirka 900 kilometer söder om Chennai nära Kanyakumari. Området där den kärnanläggningen, som byggs med rysk hjälp, ska ligga är ett av de områden i Indien som drabbats värst av katastrofen.

Redan långt före veckans jordbävning har arbetet med kärnanläggningarna i Kalpakkam och Koodankulam oroat lokalinvånare och miljöorganisationer.

DAE har fler gånger hemlighålligt information om allvarliga läckor från verken vilket har spätt på kritiken och oron. I mars 1999 läckte tungt vatten ut från anläggningen i Kalpakkam. När läckan blev känd avfärdades nivån på utsläppet som ofarlig av indiska Atomic Energy Regulatory Board, AERB.

En annan läcka vid verket, som skedde i januari 2003, tystades helt ner av de ansvariga och av myndigheterna. Först efter hårda påtryckningar från medier och forskare erkände DEA att läckan skett - sex månader efter själva händelsen.

Vissa forskningsanläggningar vid Kalpakkam kontrolleras inte ens av AERB eller någon annan myndighet eftersom de anses ha 'strategisk' betydelse.

- DAE måste anta en ny policy och hålla allmänheten informerad och uppdaterad om säkerheten vid dess anläggningar, säger M R Sreenivasan, en av Indiens främsta kärnfysiker och före detta ordförande för atomenergikommissionen.

Miljörörelser och lokala religiösa grupper och organisationer arrangerar regelbundet protester mot det pågående projektet i Koodankulam. Den senaste stora protesten hölls den 30 oktober. Då krävde Amritajnana Tapaswini, ledare för det välrenommerade religiösa centret Santhigiri Ashram, att få träffa chefen för projektet, S K Agrawal, och varna honom för att fortsätta med anläggningen.

- Du kan bygga det här projektet för stora pengar i mänsklighetens namn och genom att använda högteknologi men det är klokt att komma ihåg att det finns mycket högre krafter i världen som du inte förstår, sa Tapaswini till Agrawal.

Hennes uttalande tolkas i dag av vissa som ett förebådande av tsunamin som slog till den 26 december och som indiska forskare hade varit övertygade om aldrig skulle kunna drabba kusten i Tamil Nadu.