Den 21 april i år släpptes en annan kaxig kille ur fängelse i Israel, efter 18 år. 11 av dessa satt han i isoleringscell. Han hade också med öppna ögon valt att låta sanningen och rättvisan ha företräde framför egen säkerhet. Avskydd, trakasserad och hotad till livet efter avtjänat straff, eskorterad av några av sina plågoandar, stegade han direkt vid frigivningen fram till världspressens mediauppbåd och lät hela världen, men framför allt staten Israel, förstå att han inte ångrade sina gärningar och visade med högburet huvud att man inte lyckats knäcka honom.

Mordechai Vanunu är en sådan där människa som man bara måste beundra. En ganska vanlig kille med ett ganska vanligt jobb, nåja, inte snickare precis utan kärnkrafttekniker, men i alla fall en ganska vanlig kille som snubblade över storpolitiskt sprängstoff. Och valde den svåra vägen. Han hade förstått att det inte bara var glödlampor och luftkonditionering man kunde aktivera med israelisk kärnteknik utan också atombomber.

Han funderade ett tag och kom fram till att världens säkerhet och sanningen var viktigare än hans eget välbefinnande. Han kontaktade brittiska Sunday Times och avslöjade det som Israel ihärdigt förnekat men hela världen egentligen visste. Israel hade kärnvapen.

Gömd utomlands men kidnappad av Israels säkerhetstjänst. Dömd för förräderi till 18 års fängelse, frigiven men belagd med sanslösa restriktioner (utreseförbud, förbud att tala med journalister och utlänningar med mera), mordhotad och 'allmänt villebråd' söker denna man asyl i Sverige, rättfärdighetens och de stora ordens rike. Och får avslag.

Offer för 'Mellanösterns enda demokrati' och dess repressalieapparat, offer för alla tänkbara brott mot internationell rätt, offer för alla tänkbara brott mot civiliserad rättssäkerhet.

Han har avsagt sig sitt medborgarskap och sin judiska tro, vill inte vara israel eller befinna sig i Israel men tvingas därtill på obestämd tid. Trots avtjänat straff.

Åter tagen i förvar efter några månader i frihet.

Denne man nekas rätten till ett värdigt liv i Sverige.

Ständig nobelpriskandidat, hedersdoktor i Tromsö, rector vid Glasgows universitet (hederstitel vid fyra anrika skotska universitet) och tilldelad ett flertal andra titlar och pris.

Denna man nekas rätten till ett värdigt liv i Sverige.

Det finns flera definitioner av flyktingstatus som är applicerbara på Vanunu alldeles bortsett från de rent moraliska. Jag har ingen insyn i de diplomatiska komplikationerna, men det är stor skam att Sverige inte vågar stå upp för denne man.

Jesus hade stake, Vanunu har stake.

Hur är det med dig, Persson?

Har du?